Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:dekv.
Landsorga-år nisationens
medlemmar
voro
•1900 37,828
1905 82,255
1906 126,272
1907 186,226
Summa
arbetare i
industri, hantverk och
bergverk
339,022
363,227
380,745
391,540
Industrins
tillverk-
nings-
värde
Milj. kr.
1,046
1,206
1,383
1,497
Taxerad [-inkomst-]
{+in-
komst+} av
industri,
hantverk
o.
bergverk
Milj. kr.
115
126
137
151
Utanför Landsorganisationen stå
ännu åtskilliga betydande förbund
(järnvägsmän, typografer o. a.), ävensom
lokala grupper, så att totalsiffran
organiserade för fjolåret kunde
uppskattas; till c :a 2 6 0, 0 0 0. Men detta
väldiga tal, som anger i genomsnitt
inemot 60 procent av svensk
arbetare-klass utanför jordbruket som
organiserade, uttrycker dock icke på långt
när fackföreningsprincipens styrka i
vårt land. Det finns efterblivna delar
av arbetsfältet, som sänka
genomsnittssiffran, medan denna däremot är
sedan länge vida högre för en rad
ledande grupper inom den egentliga
industrin. Detta har möjliggjort för
fackföreningarna att där tillkämpa
sig, delvis redan på 1890-talet, en
position, där medinflytandet icke längre
bestreds. Och storstrejken visade f. ö.
bäst genom sina 100,000 förut
oorganiserade deltagare, vilka till största
delen lade i dagen en uthållighet över
all förväntan, hur djupt tanken på
facklig sammanhållning trängt in
överallt i de svenska arbetarnas djupa
leder.
Denna växande fackliga styrka
gjorde det möjligt för Sverges arbetare
att under högkonjunkturen genomföra
så pass förbättrade arbetsvillkor, att
de först och främst något så när
kompenserade de ständigt stegrade
levnadskostnaderna och därtill i många
fall gåvo även höjda reallöner. Ilur
levnadskostnaderna stigit, därom
föreligga officiella utredningar till
riksdagens löneregleringar; här må vara nog
att erinra att höjningen från 1876 till
1900 uppskattades till 16 procent, men
som vi alla fått erfara har stegringen
sedan gått i ännu raskare tempo. Den
korta tiden 1-904—1907 visar 7
procents ökning i hyrorna och lika mycket
i inackorderingspris för en arbetare,
medan t. ex. köttprisen stigit på
samma år c :a 18 procent. Man räknar
säkert mycket försiktigt, om man anslår
totalstegringen efter 1900 till 10 å 15
procent.
På orsakerna till dessa enorma
stegringar kunna vi här icke ingå; de
ligga för hyrornas del i det ohäjdade
jobbet med jordvärdestegring i
enskildas händer, men eljest i de
härskande klassernas hela tull- och
skattepolitik, som först brandskattar folket
för att ge oskäliga vinster åt vissa
kapitalistgrupper och sedan kräver
fortsatt brandskattning.för att förränta de
sålunda åstadkomna vinsterna
(soc-kertrustens 100 miljoner i aldrig
inbetalt kapital, som nu svenska folket
skall tvingas att förränta, lämnar ett
tydligt och drastiskt exempel). Genom
radikala reformer på dessa områden
går följaktligen den rätta vägen ut ur
den pinande dyrtiden, och alls icke
som gängse kälkborgartro håller före
genom att sänka arbetarlönerna, med
resultat att man nedsätter hela folkets
konsumtionskraft.
De siffror, vi här ovan anfört om
industrins tillverkningsvärde och om
den taxerade avkastningen från
hithörande arbetsgrenar visa också, trots
sin ofullständighet, genom båda
kolumnernas raska ökning, att dessa
näringar ingalunda farit illa av att
arbetarnas löner den tiden kunnat stegras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
