Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinster i ofantlig utsträckning
inhöstats, det ligger i öppen dag; låt oss
alltså, innan vi slutdöma om
storstrejken, kunna se längre än nu om dess
följder både för arbetarklassen själv,
för motståndarna och för hela
samhället!
Men arbetaren skall också tillägga:
valet stod i somras alldeles icke
mellan storstrejk och fred, utan mellan
storstrejk och underkastelse
under arbetsgivarnas kommando. Och
därför förblir det vår svenska
arbetarrörelses beståndande ära att den i ett
sådant val icke tvekade, att den tog
striden, även med risk av förluster och
nederlag, hellre än att böja godvilligt
nacken under oket. Ty förluster
kunna ersättas och ett nederlag kan
gott-göras igen genom en seger, men om
trälsinne skulle ha fått sätta sitt
märke på vår hållning, så hade detta dömt
oss till ständig underlägsenhet. Det
hjälper föga att efteråt räkna upp vad
striden kostat oss i offer och lidanden.
Här voro vi de anfallna, och vi ha
nu visat, så att det skall minnas, att
mot slika anfall värjer sig Sverges
arbetarklass.
Utgångspunkter.
Det borde vara en axiomatisk
sanning att en jättekamp sådan som den
vi nyss bevittnat måste ha djupt
liggande, länge verkande orsaker. För
relativa bagateller eller blott lokala
konflikter utlöses icke en stämning,
som driver de organiserade arbetarna
hela landet runt att förening efter
förening enhälligt besluta att på
obestämd tid offra sin arbetslön.
Arbetarna måste överallt ha levande kännt
att här stod vida mera på spel än
några ofördelaktiga löneregleringar
i ett par fack oeh på några orter, låt
vara att dessa i sina extrema fall voro
nog så upprörande hänsynslöst
tilltagna.
När detta skrives diskuteras på nytt
vid förhandlingsbordet dessa
detaljtvister. Rent formellt bilda ju de
utgångspunkten, eller varför ieke säga
rent ut förevändningen för
jättelockouten, som i sin tur framtvang
storstrejken. Man kommer således
icke förbi dem, ehuru det förvisso efter
allt som skett och särskilt med tanke
på vissa repressaliers art och
omfattning verkar formligt parodiskt att
söka freden efter en dylik
kraftmätning i någon 25-öring på vad
skräddarna skola få per plagg eller i några
öre på grovarbetarnas timlöner vid
Mockfjärd. Och en var måste förstå
att om det på nytt skulle springa
sönder på dessa punkter, så är det
fortfarande därför att man icke enats i
det väsentliga, som ligger bakom.
Detta väsentliga är —vi ha redan
sagt det —• arbetarnas
medbestämmanderätt vid
arbetsavtalen. Icke deras envälde, som det
så ofta påstås och i borgerliga kretsar
på allvar tros, men verklig
medbestämmanderätt.
Den sociala revolution, som häri
ligger innesluten, har spirat fram och
slagit igenom med vår
fackföreningsrörelses utveckling. I vilket tempo
denna gått under senaste högkonjunktur
visa bäst Landsorganisationens
med-lemssiffror, vid vilka vi satt de
officiella uppgifterna om totalantalet
arbetare i industri, hantverk,
bergverks-och bruksrörelse sammanlagda,
ävensom tillverkningsvärdet för industrin
ensamt samt den bevillningstaxerade
inkomsten för det hela:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
