Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s o r i s k. De gå därmed principiellt
över gränsen där en strid blott angår
parterna, och ett samhälle, som vore
något annat och mera än kapitalistiska
intressens skyddsvakt och
hantlangare, måste med nödvändighet då
ingripa och tillropa dem, som försöka
övervåldet, ett befallande halt.
’ ’Svenska Arbetsgivareföreningen ’ ’
behövde verkligen inte befara något
sådant ingripande från den
Lindman-ska renässansens svenska samhälle.
Det är sant att dess första stora
masslockoutplan korsades, då
sommaren 1908 regeringen satte i gång en
medling, som ej kunde avvisas trots
illa dolt missnöje från stridslystna
lockoutpatroner, vilka det passat så
utmärkt att få striden förlagd nere i
värsta krisdalen. Men just av samma
skäl strävade arbetarledningen, sin
plikt mot arbetarna likmätigt, till att
om möjligt då undvika jättekampen,
och den lyckades också till sist få
fram en uppgörelse, som i betraktande
av de ursprungliga stridernas art och
läge fullt kunde försvaras. Vilka skäl
som då föranledde regeringen att
ställa sig välvillig till landets intresse
av fred är ej med visshet känt — man
liar gissat på vissa statschefers besök,
vid vilka ett Sverge med några hundra
tusen utkastade arbetare skulle ha
erbjudit en allt för genant bakgrund.
Men visst är att stras därpå fick pipan
ett annat ljud, som den sedan behållit,
och det förflugna ”över partierna”
fick stoppas i skrinet för att ge plats
åt Gullspångs-programmet: ”front
mot socialismen!”
Där fanns nu det officiella
underlaget för hela den provokatoriska
taktiken, som alltjämt befallde: tag våra
villkor — eljes masslockout, som
vidgas och vidgas! Bokbindarna i Stock-
holm och Eskilstuna stodo i konflikt
med sina arbetsgivare; efter någon tid
kom ultimatum: gör ni inte upp på
våra villkor, så vidgas lockouten och
närmast kastas textilarbetarna ut!
Den bekanta konflikten rörande
Malmö kommunalarbetare flammade
upp. Landssekretariatet kunde icke
godkänna densamma —■ ändå kom
lockouthot mot dess medlemmar, om
den ’ ej var klar till viss tid! Med
lockouthot tvungos åtta fackförbund
till ett 5-årigt avtal under delvis
otillfredsställande villkor. Masslockout
hotade i byggnadsfacken, när
arbetarna icke ville för
”enhetligheten” i ett riksavtal offra den
nio-timmars-dag, som några
grupper lyckats komma fram till.
Masslockout för en längre
arbetsdag än förut båda parter varit ense
om, vilket lysande skådespel inför
hela världen i nådens år 1909! Det
lyckades dock till sist att för
förlikningsmannen klargöra att på den punkten
kunde arbetarna icke giva efter, och
så uppnåddes verkligen efter inånga
mödor fred. Strax därpå nytt
mass-lockouthot, denna gång för
byggnads-ämnesindustrins skull. Men åter
kunde de skickliga förhandlarna från
ar-betarsidan avvärja kriget.
Dock —- obegränsat kunde detta
spel icke fortgå. Om arbetsgivarna i
ett land föresatt sig att begagna en
lågkonjunktur till anfall, så kan
skicklig fackföreningsstrategi väl fördröja
utbrottet, men alt på längden hindra
det är ogörligt. Sverges arbetare
hade förmånen att ha valt åt sig en
facklig ledning, som förstod att föra
arbetarorganisationen utan stor öppen
strid över krisens farligaste tid oeh
som vid förhandlingsbordet förmådde
även i de svåraste lägen nästan alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
