Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast till lockouten, den är
spårlöst ur tankarna. Allt är bara
storstrejk. ”Framstående ekonomer” till
och med räkna ut, vad storstrejken
kostat arbetarna själva i förlorade
löner, och medtaga ogenerat de
loc-koutade 80,000 arbetarna, allt under
det man samtidigt säger sig icke
önska någon medling i lockouten. Man
tillfrågar varandra personligen och i
tidningsenquéter om storstrejkens
lärdomar, men några lärdomar även
av arbetsgivarnas arbetsinställelse
synas icke kunna finnas.
Går man enskilda arbetsgivare och
andra med dem i ämnet
liktänkande in på livet i denna punkt
så svara de alltid: ja, lockouten
den var nödvändig på grund av
arbetarnas oresonlighet i allmän-
het nu för tiden och för övrigt var
den ju å sin sida närmast föranledd
av en del specialstrejker.
Där ha vi nog den främsta
psykologiska . förklaringsgrunden till
lockoutens försvinnande ur diskussionen och
den blinda förtrytelsen mot stor-
strejken ensam. Vid den förra
hade knutits en mängd
förhoppningar och sympatier och den
var med konstens och maktens alla
medel planlagd så, att om den fick
vara i fred, trodde man att den
måste leda till målet. Så kom oväntat
storstrejken, som kunde omintetgöra
eller misskreditera den stora
fälttågs-planen. Man har med andra ord
ingenting emot, att arbetsgivarna breder
ut striden i hittills okänd omfattning,
men man bestrider arbetarna en sådan
rätt till och med om den anlitas som
nödvärn.
Detta partintresse, som förvillar
omdömet, märker vederbörande
säkerligen icke själva. Det kläder sig i
stället i skyddande förklädnader.
Sålunda framhålles, att storstrejken är
ett angrepp mot samhället självt,
vilket naturligtvis lockouten ej är i
minsta mån, enligt vad man tycks
anse.
Det är dock påtagligt, att de
olägenheter, som vållas samhället
genom stora arbetsinställelser, inträda
lika fullt vare sig dessa anordnas av
arbetsgivare eller av arbetare. Även
de genom lockouten åstadkomna
arbetsinställelserna måste vålla’
rubbningar av många slag jämväl till men
för tredje man. Arbetsgivarnas män
medgiva ärligt, att deras organisation
är inriktad på att kunna utsträcka
lockout till alla sina medlemmar, och
drömmarna gå, enligt vad redan förda
förhandlingar antyda, säkerligen ut
p.å, att genom förening av alla
arbetsgivareorganisationer kunna sätta så
gott som hela landet under lockout,
om det kniper. Det meddelas nu
också från den av regeringen sprängda
avtalskommittén, att det för
närvarande just är arbetsgivarnas
representanter, som till skillnad från arbetarnas
önska giva helgd åt rätten att anordna
omfattande arbetsinställelser. Någon
synnerligt större hänsyn mot
samhället kommer det enligt sakens natur
och vunna erfarenheter ingalunda att.
visas vid jättelockouter än vid
storstrejker.
Att arbetarna, som i sina
organisationers samverkan hitintills
hunnit något längre än
arbetsgivarna, kunde såsom svar på
arbetsgivareföreningens schackdrag
mönstra ännu talrikare skaror och
därigenom ännu kännbarare öka samhällets
olägenheter av arbetskonflikten, är
visserligen sant. Men denna tillfälliga
omständighet rättfärdigar icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
