Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blunda för ovannämnda fakta ock
bedöma båda parternas förhållande till
samliället ur olikvärdiga synpunkter.
För övrigt får samhället i dylika
fall allt för mycket tjäna såsom
teaterfigur. Man konstituerar sig så gärna
såsom ensam representant för
detsamma, när man finner sina intressen
trädda för nära av andra och helst när
man utan egen förtjänst sitter inne
med makten. Valspråket ”staten, det
är jag” föres städse i skölden av
makthavare och de välsitueracle i
samhällena.
Samhället är uppenbarligen i själva
verket ingenting annat än
sammanfattningen av de människor, som bilda
detsamma. När en del av dessa
människor yttra synnerligt missnöje med
det sätt, varpå samhällsbanden knutits
eller knytas, verkar detta merendels
så, att den del av samhället, som
sålunda rör på sig, oundgängligt
framkallar obehag för den andra
delen. Dylika slitningar äro icke
önskvärda, de måste förekommas.
Men detta sker ej genom att den
del av samhället, som är nöjd med hur
de hava det, axlar samhällets kappa,
slår sig för sitt bröst och söker med
våld förgöra den missnöjda delen
eller hindra den att röra sig. Man måste
•undersöka orsakerna till missnöjet och
broderligt medverka till att avlägsna
dem. Detta är framhållet oändliga
gånger så länge jordklotet bestått,
men det tycks aldrig hjälpa.
I förevarande fall förhåller det sig
därför helt enkelt så, att en mindre
del av samhället, representerande vissa
med stora maktmedel utrustade
arbetsgivareintressen, samt en stor del
av samhället, nämligen de lockoutade
och storstrejkande, på maktmedel
sämre lottade arbetarna jämte deras fa-
miljer, råkat i öppen strid med
varandra. Den återstående delen av
samhället har i avsevärd omfattning ej
kunnat bliva oberörd härav och, där så
varit fallet, har man närmast efter
intressegemenskap, men även efter den
undervisning, man fått, låtit sina
sympatier och sitt understöd gå till den
ena eller den andra av de stridande.
* *
*
Den vackraste förklädnaden för
partintresset vid arbetsgivarnas sida
i konflikten är emellertid de
oblidkeli-ga anloppen mot de avtalsbrott,
som begåtts i några fall av de
strejkande. Detta är nästan det största
bekymret och tycks även på många
håll komma att förbliva så. Under
denna kappa får man dessutom
generöst rum med hela storstrejken.
Något förbarmande gives icke här.
Arbetarna i gemen befinnas moraliskt
dömda, där man ej i sin obekantskap
med förhållandena söker tröst i den
gamla ståndpunkten att skylla allt på
arbetarnas ledare. Till och med
advokater, vilka i sin dagliga praktik få
ägna ständig omsorg åt att finna
försonande drag i de talrika
avtalsbrotten inom det privata livet, kunna stå
främmande för varje tanke att
förmildrande omständigheter skulle få
förekomma i denna sociala process,
som dock måste bedömas efter så
många andra faktorer än de rent juridiska.
Avtalet är en av grundvalarna för
samhällslivet på de flesta områden.
Det är därför av största vikt, att avtal
upprätthållas. Främsta villkoret
därför är deras egen inneboende helgd
oeh avtal böra därför slutas så, att de
i möjligaste mån uppbäras av sitt eget
förnuftiga innehåll. I samma mån
dylikt innehåll tryter, äventyras ett
brytande av avtalet trots de påföljder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
