Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
respekten för avtalen, som då kunna
med en naturlags makt göra sig
gällande.
Av detta kan man vidare draga den
slutsatsen, att den praktiska politiken
här fått åtskilliga uppgifter sig
förelagda. En tanke, som
framställt sig, är att arbetsavtalen böra
göras så enhetliga som möjligt över
hela landet, så att de ej hindra
arbetarnas eller arbetsgivarnas
oundgängliga solidaritet oeh rörelsefrihet. Det
är denna uppfattning, som utvecklats
särskilt av friherre Adelsvärd. Det
har också framkastats att genom lag
bör stadgas antingen att enstaka
förbud för strejk eller lockout under
avtalstiden icke gälla vid uppkomna
omfattande arbetsstrider eller ock att
under avtalstiderna, helst enhetligt
ordnade, lockout eller strejk ej får äga
rum, även om förbehåll därom
inryckts i avtalen.
Hur söker man nu handla från
arbetsgivarehåll? Jo, man går ofta den
motsatta vägen. I synnerhet
oorganiserade arbetsgivare förstå mycket
litet av vad saken gäller. Man söker
splittra avtalen så mycket som möjligt
utan organiskt sammanhang. Och än
vidare. Man gör på många håll allt
vad man kan för att undandraga
avtalen det materiella underlag, som
enligt ett avtals natur kan göra dem
respekteradé. I stället för
kollektivavtal, uppgjorda efter
förhandlingar mellan båda
kontrahenternas organisationer, söker man få
personliga avtal, dikterade ensidigt av
arbetsgivaren med ”strängare
bestämmelser” och ofta ett
skiljedomsförfarande, som med fog aldrig kan vinna
arbetarnas förtroende.
Vilken dårskap är ej allt detta! Det
innebär en återgång till ännu mer
barbariska förhållanden. På sådana
vägar endast förlänges och förbittras
krigstillståndet, och man får i dylika
fall börja om liär och var från början.
Men de grundvalar, som Dörjat byggas
för stridernas rationella utkämpande
och slutliga avlösning, skola åter
läggas, ja, säkerligen mycket snart. Och
därefter skall samhällets
självbevarelsedrift trots individens sorglöshet
fortsätta att resa upp huset mot allt större
fulländning.
* *
*
Vad nu behöves, är sålunda ett
arbete, som, med erkännande av båda
parternas jämnbördighet såsom
stridande makter, söker draga moraliska
slutsatser av stridens lärdomar och på
den vägen leda utvecklingen
framåt.
Till synes är som sagt föga att vänta
i detta avseende från den s. k. b o
r-g e r 1 i g a allmänheten, ehuru
man enskilt där möter allt talrikare
stämmor, som i allt väsentligt gilla
ovan uttalade uppfattningar. Den
borgerliga pressen är nog också skuld till,
att så föga reson i angivna
avseendet ännu står att uppdriva.
Det gives dock även för den en
förmildrande omständighet. Dess
tidningar äro ju i regeln enskilda
affärsföretag, som måste tänka
på hänsyn till aktieägarna,
läsekretsen och annonsörerna, vilket för
mången liberal redaktion nog ibland är
en tung plikt. En sådan
tilldragelse som typografstrejken träffar
denna press i en hjärtpunkt av sina
intressen. Det är mer än mänskligt
att begära, att de, som utan att vara
direkt intresserade i arbetarnas strid
utsättas för något sådant, skola annat
än upptändas av vrede och sedan
böljar lätt kritiken i samma rytm över
det hela, även där den eljest kanske
skulle framträtt lugnare. Nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
