Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som enligt lag eller överenskommelse
kan följa därav med tillitande av
samhällsmakten.
De inre förutsättningarna för ett
avtals varaktighet är, att båda
kontrahenterna slutit det i full frihet oeh
vidare att det länder och fortfar att
lända bägge till fördel. All utveckling går
ut på skapandet av förutsättningar
även för avtalens helgd på skilda
områden. Det är dock långt därhän
ännu. Och ju större de
enheter äro, mellan vilka avtal slutas, desto
vanskligare blir det att upprätthålla
avtal, som redan vid upprättandet
eller sedermera sakna de ovannämnda
förutsättningarna. Mellan stater i
allmänhet gäller, att fredsslut och
fördrag ej betyda något, när rikenas
integritet eller andra vitala intressen stå
på spel. Man bidar ej undergivet sin
eller stamförvanters undergång
därför, att man förbundit sig till
något, som i en viss situation visar
sig kunna få en sådan påföljd. Ett
dylikt sakernas tillstånd är
synnerligen beklagligt, men det är nu en gång
ofta så ännu så länge.
På enahanda sätt förhåller det sig
i detta fall. Arbetarnas och
arbetsgivarnas organisationer bliva allt mer
stora riken, där väldenas integritet
och livsintressen komma att gälla
mest i deras mellanhavanden.
Utbryter krig mellan dem, då tiga också
lätt lagarna, d. v. s. i detta fall
arbetsavtalen och i all synnerhet
specialavtal, vilkas upprätthållande skulle
tjäna till att splittra trupperna på
endera sidan.
Man måste beklaga, när avtal ej
liållas, var helst det sker. Den, som
finner tillfredsställelse däri eller sitt
intresse kräva det, må i dylika fall låta
juridiken ha sin gång. Men man
måste också vara rättvis och samhället,
som har plikt att främst se till
sammanhanget i tingen samt skilja mellan
huvudsak och bisak, bör förstå, att
avtal ofta ej kunna vara heligare eller
bättre än den miljö, som fött dem.
Den, som vill se opartiskt på
arbetskonflikten, måste sålunda
medgiva, att under dylika
situationer avtal ofta ej kunna
rimligtvis hållas och att det i varje fall
kan vara förklarligt, att de stridande
få en sådan uppfattning i många
händelser. Arbetsgivarnas organisationer,
i den mån de taga mandom, skulle
med visshet handla på samma sätt
som vissa arbetareorganisationer nu
gjort, därest enahanda hinder stode i
vägen för dem att vid behov utveckla
hela sin styrka. Man säger ju, att så
redan skett vid mer än ett tillfälle.
För övrigt är det väl ej heller för
rättskänslan.så synnerligen tilltalande,
att arbetsgivare kasta ut arbetare,
med vilka de ej äro i konflikt, uti
arbetslöshet och försvara sig med,
att man förstått och förmått att
förbehålla sig detta i
arbetsavtalen. Detta är, om man ser
saken företrädesvis just ur moraliska
synpunkter, lika fullt ett
avtalsbrott, som då arbetarna för att
hjälpa kamraterna trott sig vara
nödsakade att förklara strejk trots
förbud däremot i avtalen. Att
ogilla det senare, men gilla det förra,
är i noblaste fall juridik; att medgiva
att även det förra måste anses
beklagligt är moral.
Vad man sålunda lärt av konflikten,
om man icke anat det förut, är att i
de stora hotande krigen på
arbetsmarknaden lika litet som i krigen
emellan stater enstaka avtal träffade
för vanliga förhållanden kunna
uppehålla sakernas gång i de kritiska
ögonblicken. Det är mäktigare faktorer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
