Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakt om lockouten, med vilken
regeringen själv genom bragelöften och
intressegemenskap är nära förbunden.
Man får nu som sagt se, om 1910 års
riksdag möjligen är ämnad att bli
knallen med åtföljande ljuseffekter på
bo-lagsväldets raketfart mot höjden,
innan raketen slocknar. Det sista är
nämligen väl att förvänta under den
nya författningen, ehuru det visst icke
är alldeles säkert.
Man är skyldig medgiva, att
regeringen säkerligen besjälas av en
övertygelse. Men såsom representanter för
de besittande klasserna fattar den icke
arbetarerörelsens väsen utan ser endast
dess i mångt och mycket skrovliga
yta.
Det är ock en annan sak, som
hindrar vår nuvarande regering att
förstå de djupa ledens syndiga släkte.
Den vill nämligen gärna posera med
något av madonna över sig, ehuru
ingen förstår, varifrån den hämtat sin
befogenhet.
Vi minnas, hur regeringen förra
riksdagen med bebådande av en
religiös och även en frihetens renaissance
iklädde sig skepnaden av Kristi
efterföljare, djupt nedblickande på oss
andra syndare.
Samtidigt avgavs en officiell
förklaring av den innebörd, att den som
hyste republikanska åsikter, ej kunde
erkännas som värdig medlem av vårt
samhälle — man kan tänka vilken
övervinnelse det måste varit att
exempelvis underhandla med franska
republiken om vintullen.
Nu har regeringen efter
civilministern greve Ilugo Hamiltons diktamen
från samma sedliga piedestal sett ned
på hela storstrejken. Med en sådan
rörelse som ”svikit tilliten till tro och
.heder” med mera dylikt kunde en så
upphöjd regering naturligtvis ej
nedlåta sig att taga någon befattning.
Vad värde sådana undanflykter ha
såsom ledande program för den
socialpolitiska framtidssynen på
arbetskonflikten har jag sökt ovan något
belysa. Ätt en regering skall styra vilse
med en sådan kompass, har
man.verkligen rätt att befara.
Civilministern bör minnas, att
även han själv på senare tider brutit
utfästelser, beseglade på många sätt,
utfästelser om ett oavlåtligt oeh
intresserat arbete för de frisinnade
idéernas framgång.
Mången anser, att dessa avtalsbrott
— eller avfall såsom de till och med
kallats — varit vida både grandligare
och obehövligare än de avtalsbrott,
var-över han nu förhäver sig. Man har
dock knappast rätt att därför lägga
honom detta till last såsom en omoralisk
handling. Jag tror för min del, att vår
civilministers utveckling i mycket
bestämts av, att hans liberalism från
begynnelsen hört ortodoxt hemma i
Man-chesterskolan och då förefalla tiderna
givetvis nu allt mera onda.
En viss tragik ligger det i alla fall i
denna utveckling. Det var greve
Hamil-ten, som före sina avtalsbrott fällde på
ett möte det bekanta yttrandet: ”man
säger att massorna äro lättledda, men
försök att leda dem baklänges”! En
sällsam skickelse är det då, att han
just blivit mannen, som för första
gången i mångahanda måtto på allvar gör
detta försök. Han har själv givit
svaret på frågan, hur det skall avlöpa.
Det kommer icke att lyckas.
Det kommer således icke heller att
lyckas honom, lika litet som någon
annan, att ensidigt till förmån för
lockouten bortförtolka storstrejkens djupare
och förklarliga orsaker. De domare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
