Tiden / Första årgången. 1909 / 65 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Storstrejken: Senare skedet.

Stockholm 15 okt. 1909.

Yi följde 1 ”Tidens” förra liäfte
storstrejken genom två huvudskeden.

Där var uppmarschen —
arbetarmassornas oemotståndligt
medryckande kraft, som över hela landet
genomförde en i klasskampens häfder
hittills enastående arbetsvila, och det
med en lugn besinning och frivillig
disciplin över allt beröm.

Så stod man med andra veckan på
den fackliga storstrejkens
h öjdpunkt, präglad främst av
ar-betarliärens fasta sammanhållning
trots lögnkampanjen och
skrämskotten oeh trots även ett par verkliga
framgångar för motparten. Att
”hjulen rullade” igen på storstadsgatorna
betydde mindre, men att
typografstrejken förfelade sin verkan var en
ganska allvarsam motgång. I stället för
att bringa en snabb fred, som avsikten
varit, undansköt denna hjälpstrejk
påtänkta medlingsförsök och förde oss
allt längre in i den rent paradoxala
situation, att fiendepressen, skummande
av vrede, kom ut ganska obehindrat,
medan arbetarpressen var ohjälpligt
bragt till tystnad. Under dessa
förhållanden tvangs även storstrejkens
officiella organ ”Svaret” ur sin
avsedda bana. Den måste nu bemöta de
ursinniga anloppen, de grova
personliga smädelserna och först och sist

hela hagelskuren av sanningslösa eller
förvridna uppgifter i storstrejkens
borgarpress. Men ju mera den enda
av’ typograferna medgivna
publikationen sålunda nödgades bli ett
kamporgan i pressfejd, desto lättare kunde
hela denna typografstrejk vantydas som
ett ingrepp mot misshagliga meningar
i stället för att vara en demonstration,
riktad till hela samhället, och som
bort tolkas ungefär så här: men så
sörj då en gång för att fred med
heder kan slutas — tills så sker vilja vi,
som också äro arbetare och ha våra
bröder i kamp för sin rätt, i vad på
oss ankommer nedlägga för tillfället
hela den svenska pressen, av alla
färger.

Men dessa svårigheter, som det vore
ett stort fel att nu efteråt tiga om, då
de innebära så viktiga lärdomar för
framtiden, kändes lyckligtvis föga
eller intet av den stora arbetarmassan i
dess direkta kamp. Den stod fast och
gick endast från andra strids-skedet
småningom över i vad vi redan döpt
till

Storstrejkens tredje skede:
uthållighetens och medlingsförsökens.

Det förtjänar, innan vi gå in på
detta, konstateras hur liten
inverkan järnvägsmännens beslut att
icke vika från en välvillig neutralitet,

Tiden ti:r 9, 1909

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>