Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit sig brukas. För en var tänkande
var därmed klart att striden, lämnad
åt sig själv, ännu måste bli långvarig.
Konsekvensen borde då för en var
utanför stående, som ville se på 1 a
n-d e t s bästa, vara ofrånkomlig: här
bör åtminstone nu en medling
försökas, sedan parterna på bägge håll
visat sig ännu mycket starkare än man
tr’ott.
Regeringen hade ju lämnat före
striden i särskilt uppdrag åt
förlikningsmannen Cederborg att
uppmärksamt följa dess gång; resten står att
läsa i förlikningsmannens instruktion.
Varför han dröjde så länge är ej fullt
bekant. Ord ha senare från initierat
håll fallit om ”högerhinkar”, som
ilsket motsatt sig varje medling. Först
den 18 aug. synes hr C. ha gjort sina
första trevare. Men dessa mottogos
så, att han redan den 19 aug.
framlade för civilministern förslag om en
särskild nämnd för detta ändamål,
sammansatt av män med stor
auktoritet.
Redan tidigare hade den radikala
flygeln av liberalismen sökt intressera
sin partiledning att ingripa för fred.
Och fastän den liberala pressen
fortsatte hetsen mot storstrejken kunde
den ej ställa sig avvisande till tanken
på medling. Det vore ju också något
för genant om hela den
riksdagspoli-tiskt så självsäkra
”socialreformatoriska” liberalismen icke skulle i
denna sociala jättekamp ha ett enda eget
ord att säga, bara totalt försvinna
bakom hr Lindmans breda rygg oeh lita
till honom som det borgerliga
”samhällets” räddare mot arbetarna. T. o. m.
ett par landshövdingar hade ju dristat
vägra att betrakta de i storstrejken
deltagande som landets och
ordningens fiender. Ett beslutsamt inskri-
dande från det liberala partiet borde
alltså kunna räkna på mycken
resonans, om det återställde freden, och
därtill skulle en sådan hållning visa
arbetarna att det ändå fanns en skillnad
mellan borgerlig vänster och höger,
fast det i pressen knappt sett så ut.
Dessa försök ledde dock icke till
omedelbart resultat, fastän de torde
ha haft kraftiga förespråkare även i
förtroenderådet. Hänsyn till det
black om foten, som svensk liberalism
alltid släpar på i sin högerflygel, synes
ha hållit tillbaka även i denna viktiga
stund. Det blev i stället ett antal
kvinnor med kända namn, av olika
iarg f. ö., vilka först offentligt trädde
fram för den förödande stridens
biläggning. Deras petition ingavs den
23 aug., och strax därpå
offentliggjorde friii. Adelswärd sitt projekt till ett
slags socialt riksfredsavtal, som
innehåller tankar, vilka nog komma åter.
Det Cederborgska förslaget var då
ännu ieke bekant; det slumrade tyst och
stilla bland greve Hamiltons bäst
bevarade papper.
Ty visserligen hade den i våras åt
höger konsoliderade regeringen, som
nu t. o. m. hade äran att räkna en
von Sydow i egen krets, före striden
iakttagit en passivitet, som för svaga
ögon kunde förväxlas med neutralitet.
Ännu i sin första proklamation efter
storstrejkens utbrott gav den vissa
erkännanden åt arbetarnas hållning,
på samma gång den gjorde sitt bästa
att skjuta de på några punkter brutna
avtalen i förgrunden. Men strax
därpå se vi regeringen direkt medverka
för att bryta strejken i
storstadstrafi-ken, och ju längre striden fortgick,
desto mindre vårdade man sig ens om
skenet av opartiskhet. Den
kapitalistiska förbittringen över arbetarnas så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
