Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna djupt poetiska konstriktning
var dock, liksom dess främste man,
Atterbom, politiskt och religiöst
konservativ. Men ej heller det är
nödvändigt. Bästa beviset därpå är
90-"talets romantik, så länge den helt var
■sig själv.
När Heidenstam i Renässans
framlade den nya riktningens
program, betonade han skarpt, att en
ändring i konstriktning icke innebure en
ändring i ”åsikter”, varmed han
tydligen avsåg den religiösa och sociala
frigörelsestriden. Själv gav han
genom sin ”Barrikaclsång”, annat
attför-tiga, syn för sägen. Fröding, den nya
tidens andre skapare, skänkte Svenska
Akademins stipendium till
rösträttsrö-Telsen och hans stridbara, fantasirikt
folkliga lyrik var rakryggat frisinnad
ännu, då den tystnade i
religionsgrub-kel. Den tredje, Selma Lagerlöf, var
mindre stridbar, mindre socialt gripen.
Men om än hennes skildring av
socialismen i A n t i k r i s t s
mirak-T. e r var allt annat än revolutionär,
var den alltigenom upplyst och fri. Än
mindre samhällsmänniska var Per
Hallström; men religiöst ocli ästetiskt
oppositionell var även han såväl som
Levertin, och redan därigenom drevos
de till vänstersidan. Om de mindre
.gudarna gäller i regeln detsamma,
delvis voro de ock, såsom t. ex.
Geijerstam, politiskt radikala. Den enda
märkligare avvikelse jag erinrar mig
från den tidens allmänna riktning var
Ola Hansson, vilkens Ung Ofegs
visor röjer Nietzsclieanens och
intelligensaristokratens motvilja mot
demokratin, men icke mot det andliga
frisinnet.
Under åren kring sekelskiftet
skön-.jes i diktningen en ny svängning.
Författarnas blick på det religiösa livet
blir alltmer sympatisk, ett par bli
troende kristna på nytt. En strängare
sedlig åskådning framträder; den fria
kärleken miste sitt gamla
anseende. Men framförallt böljar en stark
våg av svenskhet, av flammande
hembygdskärlek genom tiden. Diktningen
blir mer och mer historisk.
Karolinerna följas av Strindbergs
svenskhistoriska dramer. Den svenska
landsbygden börjar besjungas även av
stads- och kulturdiktare. Den svenske
bonden upptäckes och blir — något
märkligt för svenska förhållanden —•
t. o. m. hjälten än i stora romaner
såsom Jerusalem, än i mindre långa
men konstnärligt lika mästerliga
berättelser, såsom flera av Hallströms.
Fortfarande råder ingen politisk
reaktion. Snarare tvärtom. Nu diktas
Medborgarsången. Karlfeldt
sjunger i Fridolins visor om
’ ’Barmhärtighetens tempel ’ ’och dömer
i ”Yttersta domen” inga så strängt’
som konung och präst. Strindberg
underskriver mitt i Inf ern
o-perioden ett upprop för de
föreningsrätts-kämpande arbetarna i Norrland.
Jerusalem I blir på ett ställe
osökt ett drabbande slag mot
bolags-väldet. Forsslunds diktning —
formellt en typisk 90-tals-diktning —
radikaliseras ständigt. Henning von
Melsted vinner ära med sin helt sociala
bok Nöd. Ossian-Nilsson, som börjat
såsom övermänniska och
massförak-tare, blir socialdemokratins diktare
mer än någon annan.
Ej blott i dikten visade diktarna
sitt frisinne. Om den sympativåg för
Norrlandsarbetarna, som ryckte så
många skalder och konstnärer* med sig,
* Det tycks som konstnärerna —- närmast
Konstnärsförbundets män — bättre hållit ut
med sin ungdoms konstnärliga strävanden
oeh demokratiska livssyn än diktarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
