Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh där arbetet mer än annorstädes är
den axel, kring vilken tillvaron vrider
sig. Verken skulle alltså fortfarande
ligga stilla. Voro arbetarna beredda
att stå rycken inför detta slag?
Desto mer överraskande kom
timmarna efter förhandlingarnas
avbrytande underrättelsen om, att Sv.
Arbetsgivareföreningen hävt 1 o c k o
u-t e n vid järnbruken. Detta var
alltså den reträttlinje, som utstakats
v.id fullmäktigesammanträdet den 3
nov. att beträdas om det väntade
medlingsförslaget skulle visa sig ur
arbetsgivaresynpunkt oantagligt. Man
frågar sig, vilka skäl tvingat
Arbetsgivareföreningen till detta
uppenbara återtåg. Efter vårt sätt att se
ha motiven därtill varit av dels
inre, dels yttre natur.
Det var Arbetsgivareföreningens
finansiella trångmål i
förening med j
ärnbruksindu-strins nödläge, som utgjorde
dessa inre bevekelsegrunder till
reträtten. För att förstå hur
Arbetsgivareföreningens ekonomiska läge
gestaltade sig i början av nov., måste vi
göra en kort rekapitulering.
Under veckan före storstrejkens
utbrott lät Sv. Arbetsgivareföreningen
sina borgerliga pressbasuner förkunna
att den med ett konsortium av 16
banker överenskommit om en kredit intill
8 milj. kr. Styrelsen handlade på
uppdrag av fullmäktige och i enlighet med
föreningsstadgarna par. 27. där det
heter, att ”fullmäktige äga, när de
finna sådant behövligt, för föreningen
upptaga lån samt såsom hypotek för
sådant använda till föreningen
avlämnade garantiförbindelser”. Vi ha oss
bekant att det ansvarighetsbelopp, för
vilket Arbetsgivareföreningens
delägare häftade, i slutet av juni uppgick till
17,434,400 kr.; alltså belånades dessa
förbindelser till 50 proc. av sitt
nominella värde. Huruvida
Arbetsgivareföreningen icke begärde mer eller
bankerna icke ansågo sig kunna bevilja
något utöver denna marginal, må vara.
osagt. Att bankerna icke
värdesatte-den erbjudna borgen högre, är dock
förklarligt, ty vem kunde veta vad
dessa förbindelser voro värda efter
storstrejken? Dessa 8 miljoner ha
spelat stor roll i storstrejken och
livligt sysselsatt folks fantasi. Man
tänkte sig, att de skulle
användas till att betala lockout- och
strejkersättning åt Sv.
Arbetsgivareföreningens delägare. Enligt
stadgarna skall nämligen ersättning
”utgå-för varje söckendag med 1 procent av
vederbörande delägares
ansvarighetsbelopp. Storstrejken skulle i
överensstämmelse härmed kosta
Arbetsgivareföreningen c :a 150,000 kr. om dagen
eller 900,000 kr. i veckan. Många,
bland oss räknade därför på
fingrarna. hur länge storstrejken borde hållas,
uppe för att arbetsgivarnas kreditiv
skulle vara förbrukat. Men den
fackliga ledningen aktade sig för att
grunda sin taktik på dessa antaganden.
Oeh utgången har givit den rätt.
Efter ovannämnda fullmäktigemöte
i nov. lät Sv. Arbetsgivareföreningen
nämligen meddela, att bankkrediten
ej behövt tagas i anspråk, ”därför
att ingen strejkersättning
rekvirerats”. Detta lät ju storartat!
Härmed blev det för det första klart, att
de 8 miljonerna visserligen existerat
som kreditiv, men ej för att stödja
industrin, utan för att skrämma
arbetarna! Hela operationen var alltså
väsentligen en krigslist. Oeh vad
industrins skenbara offervillighet att ej
begära någon strejkersättning angår, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
