Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får den ej utan vidare tas för kontant,
utan tål närmare belysning. Det
betyder ingalunda att industrin bar
storstrejkens tunga så lekande lätt,
att den utan vidare kunde avstå
från de rättmätiga anspråken på
ersättning.
Arbetsgivareföreningens
ekonomiska ställning är så ordnad, att
dess kontanta tillgångar, bestående av
delägarnas inträdes- och årsavgifter,
vilka efter bestridandet av
förvaltningskostnaderna tillföras den s. k.
försäkringsfonden, som är
placerad på deposition och löpande
räkning, att dessa kontanta tillgångar
blott äro en ringa bråkdel av
föreningens förmögenhet. Denna ligger
huvudsakligast uti delägarnas
garantiförbindelser eller den s. k. garant
i-f ond en. Varje delägare skall
nämligen avlämna förbindelse att utöver
inträdes- och årsavgift till föreningen
eller order inbetala en hans
ansvarighetsbelopp motsvarande summa. I
den mån andra medel ej finnas
tillgängliga till föreningens utgifter,
kunna dessa förbindelser, vilka skola
gäldas efter sex månaders uppsägning, i
enlighet med fullmäktiges beslut på
så sätt anlitas, att högst 10 proc.
infordras varje gång och med ett halvt
års mellanrum, varvid det inbetalda
beloppet avskrives å
ansvarsförbindelsen. I vanliga fall, då blott ett fåtal
konflikter pågå, räcka
Arbetsgivareföreningens kontanta tillgångar
mycket väl till för de löpande
ersättnings-utgifterna, d. v. s. då fungerar
föreningen normalt som lockout- och
strejk försäkring. Men vid
utomordentliga tillfällen, som under
storstrejk, då alla delägare drabbas av
arbetsinställelse, hur går det då? Jo,
föreningen blir bankrutt
som försäkrings institut! Då
måste bankkrediten tillgripas. Man
förstår också att delägarna betacka sig
för ”ersättning” under dylika
omständigheter, ty det är ju som att skära
breda remmar ur egen rygg! Banklånen
kunna icke återbetalas på annat sätt än
att föreningen för amorteringars och
räntors gäldande måste höja avgifter
och ansvarighetsbelopp. Därför
avsto-do delägarna hellre från ersättning;
därigenom stärkte de också
föreningens ställning, ty det skulle inte varit
så mycket bevänt med Sv.
Arbetsgivareföreningen, om den gått ur
storstrejken, belastad med en skuld på 8
miljoner och med garantifönden pantsatt
som borgen.
Under storstrejken behövde inte
heller arbetsgivarna så mycket
kontanter. Driften låg nere, och inga
arbetslöner utbetalades. Arbetsgivarna hade
däremot ett så mycket livligare behov
av ett allmänt moratorium, ett
uppskov med infriandet av förfallande
växlar och övriga förbindelser. I Sv.
Arbetsgivareföreningens stadgar
saknas visserligen den bestämmelse,
som finns i Centrala
arbetsgivareförbundets, nämligen att det
tillkommer överstyrelsen vid
konflikttillfällen att söka utverka moratorium med
ledamots förfallna förbindelser
ävensom uppskov med fullgörande av
åtagna leveranser; men man kan vara
övertygad om att denna praxis icke varit
främmande för de ledande inom Sv.
Arbetsgivareföreningen. Sådana
ingripanden ha också flerfaldiga gånger
varit av nöden under de senaste
kritiska månaderna. Med det nära och
ingalunda hälsosamma samband, som i
detta land existerar mellan bankerna
och industrin, torde det vara en lätt
sak för de mäktiga skorstensbaroner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
