Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vareförening-ens inkomster betydligt
reducerats. Inträdesavgifterna, som
utgöra 2 V2 procent av
ansvarighetsbeloppet och som 1908 lämnade en
behållning’ av 62,000 kr., ha nog inte
under storstrejken flödat så värst
rikligt! Däremot är det tur för
Arbetsgivareföreningen, att konflikten ej
förlagts till den tidigare hälvten av
året; då skulle helt visst en massa
medlemmar, utledsna åt
lockout-raseriet, sagt upp sitt
delägareskap. Genom den drakoniska
formulering paragrafen om utträde nu
utrustats med i stadgarna —
”medlemskap av föreningen upphör vid det
årsskifte, som inträffar näst efter sex
månader, sedan uppsägning ägt rum”!
— har Arbetsgivareföreningen på ett
raffinerat sätt förhindrat
massdeserte-ringar ur sina leder. De som nu
tröttnat på det Sydowska
lockoutprincipa-tet måste därför vänta ända till d. 1
jan. 1911! Under denna långa
karenstid liinna nog banker och kolleger till
cie utträdande med praktiska exempel
påvisa, vilket öde osolidariska
arbetsgivare ha att vänta i organisationens
tidevarv.
Svenska Arbetsgivareföreningens
finansiella ställning var sålunda efter
allt att döma långt ifrån lysande i
början av november. Samtidigt måste
man ändå börja utbetala ersättning till
de lidande järnbruken. Annars var
krasch inom Järnbruksförbundet med
säkerhet att förvänta. Här äro vi
inne på det a n d r a av de tvenne
skälen till lockoutens hävande.
Det talades allmänt om, att
bruks-förvaltningarna uppe i Bergslagen
sutto och kalkylerade vad de
skulle förlora mest på: fortsatt strid
eller garantiförbindelsernas
inbetalande till Arbetsgivareföreningen. I
senare fallet gällde det inga
småsmulor; ansvarighetsbeloppet
växlar mellan 100 till 250 kr. pr
arbetare; för de större bruken med
tusentals arbetare betydde det lika
många hundratusentals kronor. Men
man erinrade sig L. M. Erics-
sons resoluta uppträdande vid
hr Bernströms verkstadslockout
sommaren 1903, då denna firma genom att
lägga upp 83,000 kr. kontant köpte sig
ut ur Verkstadsföreningen. Många av
de stora bruken — Domnarvet,.
Söderfors, Sandviken. Fagersta ocli
Udde-holmsverken — arbeta lika mycket för
export som den världsberömda
telefon-fabriken i Stockholm. De kunna också
riskera att definitivt förlora sin gamla
och inarbetade utländska marknad.
Svenska finståltillverkningen löpte
därigenom en allvarlig risk att för
framtiden få en obotlig knäck. Under
den långa tid lockouten vid järnbruken
nu varat, hunno kanske de utländska
kunderna att få ögonen öppna för att
svenska stålet icke är oersättligt.
Den erfarenheten var det mycket
farligt att låta de konservativa
engelsmännen göra, vilka i det längsta
hålla fast vid traditionella
märken och fäderneärvda
affärsva-nor. Särskilt smärtsamt måste det
kännas för de svenska bruken att
vara utom spelet, då den nya
högkonjunkturen börjar att gry ute på
världsmarknaden med förbättrade priser och
ökade beställnigar i synnerhet för
järnindustrin. Ämnade de svenska
bruken effektuera de nya leveranserna
med de subjekt, som ”Fria
arbetareförbundet” rekryterar de tomma
hyttorna och valsverken med? För att
ej tala om de order, som måste
avvisas, och alla de värden, som
därigenom gingo hela landets näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
