Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdagsmannen Karl Legion, i sitt
hälsningstal betonade — hela det organiserade
proletariatet taga del av det sätt, varpå
kongressen behjärtar storstrejkens lärdomar.
Detta intresse från tie utländska
broder-organisationernas sida är inte enbart
platoniskt. För flera utav dem, vilka låtit sin
solidaritet materialiseras i understöd på
halva och hela miljoner, är detta intresse
en naturlig konsekvens redan av denna
deras hjälpsamhet. Men för dem alla
gäller, som också Legien framhöll, att man
börjar göra sig förtrogen med den tanken,
att turen snart kan komma till
d e m att taga upp en .kamp på liv och
död med arbetsgivarna, i motsvarande
omfattning och med samma breda front, som
fallet nu varit i Sverge.
Även kvantitativt, räknat efter
antalet ombud, slår kongresesn ett rekord. Med
sina 581 deltagare torde den vara det största
arbetareparlament soin sammanträtt i
Norden.
tfedan detta numerära faktum visar att,
aom i inledningsartikeln fastslagits,
arbetarnas organisationer äro
obrutn a. Att efter en sådan
kraftuttöm-inande jättekamp, som på stora områden ju
ännu icke avlösts av verkligt fredstillstånd,
kunna mönstra en sådan församling, det gör
blott en rörelse, som känner sig andligt stark
och helt fjärran från de missmodets och
nedslagenhetens stämningar, som oundvikligt
följa på ett verkligt nederlag.
Under de första dagarna har nu
remissdebattens taleflod enligt mångas mening
strömmat över alla bräddar. Ett förslag
från ”tystlåtna ombud” hemställde också
spydigt nog, att med tanke på den ofantligt
dyrbara tiden (13 kr. i minuten) borde
talarna bemöda sig om att instämma med
föregående, ”vilken enkla åtgärd även
berättigar till odödliggörande i protokollen”.
Men frånsett den parlamentariska sed, som
kräver obegränsad yttrandefrihet under en
dechargedebatt, gjorde nog kongressen klokt
uti att ej lägga något som helst band på
de talträngda tungorna. Ty det är en sund
ocli nyttig demokratisk princip, att låta alla.
stämningar komma upp till ytan och prövas
i offentlighetens ljus. Därmed undvikes det
stillastående grundvatten, de hemliga
rännilar, som alltid äro bärare av så många
partilivet förgiftande miasmer. Det
uttalade missnöjet är mindre än det
undertryckta; och inför en kritik oeh förnuftigt
motskäl kan det lättare förblekna.
Ur denna synpunkt liar den långa
remissdebatten varit både nyttig oeh upplysande.
Nyttig därför att det blivit fastslaget att
kongressens överväldigande majoritet är
fullständigt ense med ledningen evad det
gäller hela dess taktik både före, under och
efter storstrejken. Det klander, som
riktades mot ledningen, rörde blott detaljer,
aldrig de grundläggande principerna i denna
taktik. Upplysande därför att den samling
av det bästa av svenska arbetarerörelsens
intelligens och energi, som här var
representerad, själv fick en lektion i
storstrejkens historia, som lcan sätta dem i stånd att
skingra många missförstånd och
feluppfattningar hos sina kommittenter i hemorterna.
Man kunde blott önska att alla de
skribenter 1 borgarpressen, som profeterat om en
slags yttersta dom för ledningen vid denna
kongress — Dagens Nyheter hotade med
generalerna Lewenliaupts och Buddenbrocks
öde! — kunde närvarit vid dessa
förhandlingar för att få ordentligt besked om
det dåraktiga i att gent emot en så
högt stående arbetarerörelse som den
svenska återfalla till det enfaldiga talet
från den första soeialisthetsens dagar om
de ”vilseledda massorna” och de ”usla
ledarna ’ ’.
Måtte nu kongressen i fortsättningen
genom enig och fast hållning svara
mot de högt ställda förväntningar,
som dess imponerande början måste
väcka! Vilken stolt tillfredsställelse om
vi i Tidens nästa häfte kunna fastslå,
att Sverges arbetare, tre månader efter
”storstrejkens fiasko”, genom en rad kloka
och stärkande beslut ytterligare hävdat sin
orubbade ställning som den framtidsmakt i
samhället, mot vilken ändå till sist
kapitalismens vredgade böljor skola sätta sig, hur
högt de än för stunden må svalla och resa
sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
