Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lat, till ett uttryck för den påstådda
misstämningen mot detta. I sanning
ett bräckligt halmstrå för dem, som
föresatt sig att ledningen skall ha
”lidit, nederlag” — och ändå har det
flitigt anlitats!
Man järn före nu med dessa punkter,
där närmare besett olikheterna långt
mera rörde form än sak, hela den rad
av beslut där Landssekretariatets
förslag helt godkändes! Av 48
utlåtanden, med vilka detta gick fram till
kongressen, godkändes i allo 41.
Bland dessa voro så ömtåliga punkter
som t. ex. frågan om
arbetsgivareföreningens beryktade § 23, detta
stadgande om rätten att ”leda och
fördela arbetet” m. m., som i sin -
till-lämpning blivit för vissa fackliga
grupper ett så olidligt tyranni. Här
följde kongressen, trots all denna
rättmätiga förbittring,
Landssekretariatets förslag att ställa kyrkan mitt i
byn ocli sålunda icke uttala sig mot
själva grundprincipen, som är en
konsekvens av arbetsledarens hela
ställning i produktionsprocessen, men
kräva borttagandet av de
m.iss-b r u k, som i skydd av detta
stadgande bedrivits, samt införande av de
begränsningar erfarenheten visat
behövliga.
Bland dessa alla framträder också
särskilt beslutet, fattat med den
förkrossande majoriteten av 423 röster
mot 76, att tillbakavisa hela raden av
motioner 0111 förbud för de fackliga
förtroendemännen att eventuellt
mottaga pffentliga uppdrag som
riksdagsmän, kommittéledamöter o.
dyl. På denna punkt skulle
nngsocia-lismen på kongressen slå sitt stora
slag för den direkta aktionen mot
”den parlamentariska
försumpnin-gen”. Men fast den fick stöd av en
oeh annan politiskt indifferent ”ren”
fackföreningsman, blev utgången
ändå detta så eklatanta erkännande både
åt den klara rättsprincipen, att ett
uppdrag i arbetareorganisationens
tjänst absolut icke kan få medföra
någon som helst inskränkning i
allmänna medborgerliga rättigheter, och åt
behövligheten av parlamentarisk
aktion jämsides med den fackliga. Men
det låg också förvisso däri ett
personligt förtroendevotum för det sätt,varpå
de i vissa motioner direkt angripna
visat sig kunna, utan att åsidosätta sina
fackliga uppdrag, även i andra
kammaren med kraft och skicklighet
tjäna arbetareklassens sak.
Det är onödigt att här gå in på
detaljer. I en enda punkt anser jag mig
pliktig att uttala ett beklagande av
kongressflertalets hållning: dess
vägran att höja de orimligt för låga
lönerna för funktionärer, på vilkas
eminenta duglighet numera måste ställast
så höga anspråk och vilka redan i fjol,
men alldeles särskilt under
storstrejken, visade sig både vilja och kunna
prestera ett så enormt arbete. Ingen
sätter bland oss i fråga att gå till
ens tredjedelen av de löner man på
andra sidan anser självfallet att betala
för att få arbetsgivarnas intressen
tillgodosedda. Men det bör sägas
ifrån, tills det vinner gehör, att
den fackliga arbetareorganisationen
värdesätter arbetet för sin egen
utveckling och goda ledning
alldeles orimligt för lågt, då den
fortfarande avlönar sina högsta och allra
viktigaste poster i vårt dyra
Stockholm med 2,700 kr. — föga mer alltså
än den minimilön, som den fackliga
rörelsen bland t. ex. journalisterna
lyckats få fastställd som en utgångspunkt
för unga män för en börjande bana!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
