Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ha vi dock icke rätt mot
arbetarklassens sak att driva den striden i sådan
form, att det liberala partiet däri kan
söka någon förevändning att lösa sig
från givna bestämda utfästelser. Att
så långt som görligt är hindra
klasslagstiftning och i stället rikta
uppmärksamheten på • arbetsgivarnas
stridsmetoder, på samhallsfärligheten i
deras systematiska vidgning av
konflikterna liksom på de upprörande
kränkningar av medborgerlig rätt,
föreningsrätten först och främst, som
från det hållet numera oupphörligt
begås, det måste bliva en huvuduppgift
för arbetarklassens representanter
kommande riksdag. Och då vi ännu
äro för få att ensamma hindra
klass-lagstiftningsattentaten och vår
svenska höger på den punkten är rent
arbetsgivareparti, så återstår intet
annat än att söka trots allt återföra hu-
vudgruppen liberaler till klarare
känsla för plikten mot vårt folk och
dess framtid, mot sitt eget program
och sina egna vallöften.
Landsorganisationens kongress har
visat, att arbetarerörelsen i Sverge på
det fackliga fältet står i snart sagt
ointagliga försvarspositioner.
Riksdagen 1910 skall göra klart i vad mån
vår politiska framryckning förmått
betrygga åt oss ett inflytande, som kan
slå tillbaka i vart fall de farligaste
angreppen på arbetarnas rätt. En
majoritet i andra kammaren mot
klasslagarna måste alltså vara vårt mål. Vad
som tjänar det målet är vår plikt att
försöka. På att driva liberalismen
ännu mer åt höger än dess ledande män
ändå med stora steg marschera, ha v i
intet att vinna, men kunna kanske
förlösa för arbetaiddassen mera än vi på
länge äro i stånd att återtaga.
H j. Branting.
Demokratin i arbetarerörelsen.
Några jämförelser med anledning av Landsorganisationens kongress.
För TIDEN av WILHELM JANSSON, Berlin.
Det är icke några subjektivt
färgade intryck från den stora kongressen
jag här vill återgiva. Med sådana
stämningar är vår rörelse icke så
mycket betjänad. För övrigt är ett
ar-betarparlament icke någon teaterscen,
där skådespelare uppträda, utan en
vapensmedja, där kulan stöpes och
där svärdet skärpes för kommande
strider.
Men just därför vore det falskt att
alldeles kritiklöst gå förbi det stora
fackliga arbetareparlament, som nyss
i en historisk stund sammanträdde i
Stockholm för att undersöka rörelsens
stridsmetoder och de framtida
möjligheterna för en segerrik framgång för
vår arbetarerörelse.
Jag betonar då redan från början,
att jag anser nästan alla beslut,
som kongressen fattade, för i allo
vällyckade. Den har i de stora
organisations frågorna låtit leda sig av
den enda sunda principen, att först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
