Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att räkna minst 200,000 medlemmar,
så blir det i alla fall minst 400
representanter å kongressen.
Det är ju alldeles riktigt, att
förbunden måste lia en representation å
kongressen, motsvarande sin
medlems-siffra. Men inte behöver man därför
ovillkorligen gå denna väg, som leder
till en allt för stor ombudssiffra och
otillbörligt fördyrar kongresserna, på
samma gång som deras arbete
försvåras.
I den t y s k a Landsorganisationen
få förbunden själva betala
kostnaderna för sin representation å
kongresserna. Det kan ju synas nog så
likgiltigt, vem som betalar dem, då
det ju ytterst skall gå ur samma
pengar. Skall Landsorganisationen
betala. så måste förbundens
kontingenter till denna höjas med denna summa.
I Tyskland betala förbunden själva,
denna omflyttning blir därigenom
överflödig. Men till sina verkningar
blir doek denna ordning en helt
annan. Förbunden ha mindre intresse
av att sända så många representanter
till kongresserna, då de själva få stå
för kostnaderna. De ha rättighet att
sända en representant på 3,000
medlemmar, dock så. att förbund med
mindre än 3,000 medlemmar i alla fall få
en representant. På vår
Hamburger-kongress år 1908 voro 1,888,670
organiserade arbetare representerade.
Antalet representanter utgjorde likväl
icke mera än 324, ehuru enligt
repre-sentationsordningen det dubbla
antalet hade kunnat komma tillsammans.
Metallarbetareförbundet t. ex. med
sina 362,000 medlemmar hade kunnat
sända 321 representanter, men det
sände endast 41, en fullständigt
tillräcklig representation, i vilken alla de
krafter funno plats, s o m b e h ä r-
skade de enskilda frågor
kongressen hade att
behandla.
Men, invänder någon, icke kunde
väl dessa 41 representanter vid
kongressens omröstningar hava det
inflytande som 121 representanter skulle
ha haft?’ Jo, alldeles säkert. Enligt
tyska kongressens arbetsordning äga
30 representanter rätt att fordra
votering medelst n a m n u p p r o p. Och
i denna votering avgör icke antalet
representanter, utan antalet
m e d 1 e m m a r, som de representera.
Det blir då för
metallarbetareförbundet alldeles likgiltigt, om det uppdelar
sin medlemsnumerär på 121 eller på
41 representanter; medlemsnumerären
blir i alla fall vid viktiga frågor den
avgörande. Detta är demokrati. Och
något annat uppnås icke heller i
Sverge, fastän där med en mycket större
kongressapparat. Jag har i detta fall
icke svårt för att alldeles obetingat
sluta mig till den tyska metoden som
den mera ändamålsenliga.
Något mera komplicerad blir
frågan 0111
arbetsordningen.
Här inverka parlamentariska
traditioner, rörelsens historiska utveckling,
uppfattningen av yttrandefriheten
o. s. v. I Sverge syntes mig likväl å
Landsorganisationens kongress — den
enda svenska kongress jag bevistat
— ett ganska långt utsträckt
medgivande åt individuella anspråk
tränga tillbaka demokratins
major it etspri n c i p.
I Tyskland avgör under alla
omständigheter majoriteten. Det är
kanske av intresse att här anföra den
tyska arbetsordningen, sådan den gällt
å de senaste stora fackliga
kongresserna :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
