Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det får ej heller förbises, att
industriarbetarnas fackliga strävanden för
stora lager av lantbefolkningen
framstå som en av orsakerna till
landsbygdens ”avfolkning” ocli
lantarbetarnas stigande lönekrav. Jordbrukarna
förstå lika litet som städernas
småborgare förutsättningarna för de
fackliga striderna, ej heller den fördel för
lanthushållningen, som ligger i ökad
köpkraft hos de breda lagren av
industriarbetarna. Härvidlag torde dock
erfarenheten — om den också blir
dyrköpt — till sist komma att lära
jordbrukarna inse sakernas rätta
sammanhang, om de ej genom direkt
upplysningsverksamhet kunna bringas
därhän.
Alla sådana orsaker till
jordbrukarias avoga hållning som de nu nämnda
ligga mer eller mindre på ytan. Det
finnes emellertid, dess värre, en
betydligt reellare, som härflyter ur det
nuvarande jordbrukets egen organisation,
och som följaktligen icke kan
avlägsnas utan djupgående förändringar i
denna — eller i den socialistiska
jord-bruksteorin.
De små, egna jordbrukarna ha, trots
sin ofta proletäriska, ja, sämre än
pro-letäriska levnadsstandard, liksom
små-hantverkarna företagarkynnc.
Karl Kautsky bl. a. framhåller
kraftigt denna synpunkt.* Han påpekar,
att det i alla tider funnits nöd och
elände i rikt mått. Det moderna
proletariatets kännetecken är icke i
främsta rummet eländet, utan avsaknad
av produktionsmedel. En arbetare
upphör icke att vara proletär i denna
mening, om han också lyckas uppnå
en relativt hög levnadsstandard, kan
* Die Agrarfrage. Stuttgart 1902. S.
305—307.
Tiden n:r 12, 1909
skaffa vackert bohag eller t. o. m.
komma i besittning av ett eget bostadshus.
Lönearbetaren inom industrin måste,
hurudan hans ställning än blir, känna
motsatsen mellan sig och ägaren till
det företag, där han arbetar. Den
moderna storindustrin kräver vidare en
samhällelig organisation av arbetet,
där den enskilde endast blir en
obetydlig del av ett helt. Antingen måste ett
företag drivas kooperativt eller genom
samhället, eller också av storkapitalets
representanter. I senare fallet är
arbetarnas exploaterande för enskilda
syften en oundviklig sak.
Lönearbetaren blir sålunda socialist nästan med
naturnödvändighet.
Det förhåller sig i flera avseenden
icke alls på samma sätt med
jordbrukarna, framhåller Kautsky vidare. Man
hänvisar visserligen till att deras
egendom är skuldsatt, att
hypoteksinneha-varna äro de huvudsakliga ägarna.
Men dessa stå icke till lionom i samma
förhållande som kapitalisten till
lönearbetaren, utan såsom jordägaren till
företagaren. ”Genom sina
hypoteks-skulder blir bonden lika litet proletär
som fabrikanten blir det därför, att
han driver sitt företag i ett hyrt i
stället för ett eget hus. Bonden är vidare
ägare till andra produktionsmedel:
verktyg, redskap ‘och kreatur.
Visserligen kan också detta vara belånat,
men han har likväl att uppfylla en
företagares funktioner, och står som
sådan i motsats till proletariatet,
liksom även en fabrikant, som producerar
blott med lånt kapital, dock fungerar
som industriell kapitalist och som
sådan står fientlig mot proletariatet.”*
Den skola, Kautsky tillhör, har
också dragit den enda konsekventa slutsat-
* Agrarfrage. S. 307.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
