Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ciserad i sina beskyllningar. Den är
tryckt på en klerikal tidningsofficin i
Paris. Om en annan affisch, avfattad
på bondspråk och ämnad att meddela
landsbygdens enklare befolkning
”sanningen om Ferrer”, skriver Jaurés’
tidning att dess smutsdrypande mustighet
är sådan, att den absolut icke kan
citeras.
Den kommitté, som bildats i Paris
för att bispringa offren för den
spanska reaktionen, har omedelbart låtit
anslå mot-affischer, där ]nan går
igenom ocli vederlägger de grövsta
beskyllningarna : Ferrer har alltjämt
sörjt för sina barn i sitt första gifte
— det enda avbrottet, som beredde
dem svårigheter, var när han satt i
fängelse i Barcelona; han skilde sig från
sin hustru på skäl, som icke sätta
någon fläck på honom; att han icke
kunnat legalisera sin förbindelse med
sin medarbeterska, m :me Soledad
Vil-lafranca, beror på att i Spanien
skilsmässa ännu icke medgives; hon som,
enligt de klerikala precisa
angivelserna, skulle ha fått omedelbart innan
han häktades en anvisning på 200,000
fr., måste av kommittén erhålla hjälp
till det nödvändigaste, under den tid
hon själv jämte skolans alla lärare satt
fängslad efter tilldragelserna i
Barcelona.
* *
Med sådana vapen kämpar den
nutida klerikalismen mot den fria
tankens män. Det är de från
Dreyfus-processen världsbekanta stridsmedlen
som på nytt anlitas. Men nu liksom
då känner, särskilt i Frankrike, den
intellektuella eliten sin plikt. Vid ett
stort Ferrer-möte nyss i Paris, där
”mätressen”, m :me Soledad
Villafran-ca, satt som hedersordförande, märktes
bland de på förhand anmälda talarna,
utom ett par av de socialistiska
riksdagsmännen, bl. a. medlemmen av
franska Institutet, den världsberömde
matematikern professor P a i n 1 e v é.
Han har alldeles nyss kreerats till
hedersdoktor vid Stockholms Hö
g-s kolas invigningsfest och har nog
från avstånd höga tankar om svensk
kultur och upplysning. Han borde
beredas tillfälle att taga del av
”Allehanda ”-citatet här ovan för att lära
känna verkligheten: att svensk
reaktion är fullt ut så simpel, lika
lögnaktig i sina medel ocli lika fräckt
spekulerande i de ”ledande”
samhällslagrens plumpa okunnighet om sociala
framstegsrörelser som någonsin fallet
är i hans eget land.
ilen d ä r står kampen skarp och
klar för kulturen mot fördummelsen;
här gör samhället alltjämt sin
revQ-rens för medeltidsmakterna, och v åra
intellektuella akta sig noga att stöta
an mot det officiella hyckleriet. Och
när en Wicksell dömes till fängelse för
”hädelse”, så kasta sig de ledande
s. k. kulturorganen med förbittring
mot — den dömde!
* *
*
”Europas samvete” — skrev Jaurés
efter Ferrers avrättning — ”måste
protestera så starkt och uthålligt mot
den spanska regeringens brott, att
me-deltidsbarbariet sjunker undan, och
demokratins seger, som låter den fria
tanken fullborda sitt verk och arbetet
förverkliga sin rätt, kan sopa bort på
samma gång våldet uppifrån och
repressalierna nedifrån.
Då det socialistiska partiet tagit
initiativet till de protester, som nu höjas
Europa runt, har det ännu en gång
varit tolk för mänsklighetens samvete
och för folkviljan.”
Det är en ära för socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
