Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontor och vicl dess filialer i
presskvarteren? Han hade ju dock bakom
sig en lång livsgärning, han hade
skrivit, talat och arbetat för sina idéer och
omsider fått till stånd denna ”Moderna
skola” i Barcelona, som i Spanien sågs
med om möjligt ännu större fasa av
de bigotta än för 30 år sedan
Arbetareinstitutet i Stockholm.
I ”Nineteenth Century” skrev nyss
om honom Naquet, f. d. fransk senator,
skilsmässolagens bekante upphovsman,
en levnadsskildring som ”ett
vittnesbörd från en förtrogen vän”. Ferrer
var som ung en av männen kring
Zo-rilla, den bekante ledaren för det
spanska republikanska partiet, en kort tid
också spanska republikens president;
men han gick över från tron på
revoltens väg till att tro på uppfostrans
allmakt, och därför ägnade han hela
sin mannaålders kraft åt propagandan
för undervisning och andlig
kulturkamp mot prästväldets mörker. Och
nu, skriver Naquet, är ”denne store
medborgare, denne store
uppfostrings-kämpe, denne goda och ädla människa
icke längre till. ilen jag beklagar
honom icke. Att dö som Ferrer, ett
offer för mänsklighetens högsta
strävanden, är att undfly döden för att ingå
i odödligheten. Ferrer skall leva i
historien liksom alla de som stupat för
tankens frigörelse —• en Gi ordano
Bruno, en Etienne Dolet, en Johan IIuss
och så många andra inkvisitionens
martyrer, bland vilka han är sist i tid,
men ieke i ära”.
Ja, så skriver en som kände honom
— och icke den förste bäste. Men här
hemma i Sverge är han inför
gentlemännen i ett regeringens och första
kammarens betrodda organ ”mäster
Ferrer”, och de tjockaste lögner ur
den katolska smutspressen serveras
utan skam som ”numera” bevisade
fakta; t. o. m. en så massiv
färg-klatsch som ”Ravachols dynamitlära”
til undervisningsämne sväljes med god
smak! Och varför inte, egentligen?
De skändliga lögnerna om Ferrer äro
ju endast de i sydländsk yppighet
prunkande frukterna av den gamla goda
jesuitregeln: förtala bara friskt på, det
stannar alltid något kvar! Men det
är identiskt samma anda, som här
hemma frodas hos press-slöddret i
åtskilliga högerblad landet runt ocli som
nu senast under storstrejken tog sig
utlopp i en ny flod rövarhistorier om
arbetarerörelsens bäst hatade män.
Skillnaden är bara att den enklare
svenska kälkborgarsmaken vill höra
om hur vi låta arbetarnas slantar
springa till festmiddagar och
champagne, vill frossa av Lindleys fina villa
och fru Herman Lindqvists juveler i
strejkbrytarspårvagnen, medan
själsfränderna i Spanien måste bjuda på
åtskilligt mera rafflande ting, om hur
Ferrer låter sin dotter svälta medan
han strör guld över sin mätress eller
hur han förför småflickorna i sin
skola.
Lögnhistorierna om Ferrer
överstego i själva verket slutligen till den
grad alla mått, att det ej var nog att
stämpla dem i den anständiga pressen
efter förtjänst, En av hans döttrar,
Trinidad Ferrer, meddelade den 15
nov. Parispressen att hon ansåg sig
skyldig att åtala inför rätta
författarna till vissa affischer, som genom
kle-rikal försorg anslagits litet varstädes
i landet, och som innehålla
”smutsdry-pande och hätskt lögnaktigt förtal
mot min fars minne”. En av dessa
affischer har återgivits i 1’ II u m a n i t é;
den är hållen ungefär i stil som
”Allehanda” här ovan, men ännu mera pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
