Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen ärofull runa på historiens blad.
Vetenskap, konst, litteratur oeli nyare
tidens uppfinningar tro vi stå
jämförelsevis lika högt hos oss, som i andra
kulturländer. Detsamma kan sägas
0111 vårt undervisningsväsende, fastän
det är långt ifrån sådant det borde
vara. Man har sedan århundraden
tillbaka lärt de små i samhället, att
vårt land är fattigt, den senare tiden
har visat att detta ej är sannt;
tvärtom, landet har stora rikedomskällor-,
särskilt i sina skogar, gruvor ocli
vattenfall. som skulle kunna giva rikligt
bröd åt alla dess innebyggare.
Vi ha således alla betingelser för att
kunna vara ett relativt lyckligt folk.
Men trots detta har över 2,000,000 av
mina landsmän utvandrat hit till
Amerika. Vad är orsaken härtill?
Svaret bliver, att i Sverge har alltid ett
litet fåtal haft all makt, både politiskt
och ekonomiskt, och i det senare fallet
ha makthavarna tillmätt arbetarna så
knappt av livets nödtorft att de i stora
skaror sett sig nödsakade att fly ur
fäderneslandet. Och dessa ha då vänt
sig till edert land, som givit dem både
bröd oeh mänskliga rättigheter.
I intet annat av de moderna
kulturländerna existerar så skarpt markerad
klass-skillnad som i Sverge.
Den gamla bördsaristokratin har väl
alltid varit folkets herrar, men någon
gång även utövat en faders goda
egenskaper mot sina underlydande. Den
nyare tiden har borttagit det
försonande momentet, som låg uti faderns
välvilja, och i stället skärpt
strängheten hos den ”nådige herrn”.
Den moderna industrins herrar och
ägare försöka att efterlikna den gamla
adeln. Och vad högfärd, översitteri
och förakt för de små i samhället
beträffar. har det lyckats.
Medelklassen borde vara
fackföreningarnas vänner, om ej för annat så
av eget intresse, ty då den fackliga
organisationen höjer arbetarnas
köpförmåga, går största delen av denna
förtjänst uti medelklassens fickor. Men
långt ifrån att förstå denna enkla
sanning, kryper den i stället uti
överklassens fotspår, ända till dess att den ena
efter den andra av förhållandenas
makt slungas tillbaka i arbetarnas led.
Således stå arbetarna, i sina
strävanden att förbättra särskilt arbetarnas
ekonomiska ställning, totalt ensamma
mot de övriga klasserna.
Under detta tryck ha de svenska
fackföreningarna vuxit upp och
kämpat sig fram, till en början med ringa
framgång, men under de sista tio åren
ha allt större och större skaror
anslutit sig till organisationen. Så att
vi nu ha trettiotre fackförbund med
cirka 3,000 avdelningar och ett
medlemsantal på omkring 250,000.
Sedan 1898 äro dessa samlade i en
central organisation
(Landsorganisationen), vars uppgift har
varit, och ännu är, att försvara
arbetarnas föreningsrätt, samt bekämpa
alla anfall som göras från de
organiserade arbetsgivarnas sida, i akt och
mening att nedsätta arbetslönen. Den är
en fästning, bakom vars murar
förbunden försvarat sina små, steg för
steg erövrade förmåner. På samma
gång den varit lagens väktare då det
gällt föreningsrätten.
Men ej blott arbetarna, utan även
arbetsgivarna, ha organiserat sig, de
senare i tre stora förbund.
Vår partivän gav nu en kort
översikt av arbetsgivarnas organisation,
framhöll så fackföreningarnas tillväxt
under uppsvingsåren före 1908, tills de
nedåtgående konjunkturerna tvungo
dem över på defensiven. Så skildrade
han de senare tidernas permanenta
lockout-liot och fortsatte:
I år har man ansett det gynnsamma
ögonblicket vara inne, för att
verkställa hotet.
Tre små arbetargrupper, på
tillsammans 1,400 man, voro ute i strejk.
Detta togs som förevändning att avstänga
arbetet för 80,000. Lockouten
verkställdes i tre tempon, sålunda1:
10.000 man den 5 juli, 40,000 den 26
juli och 30,000 den 2 augusti. Detta
var krigsförklaringen från
arbetsgivarnas sida. Ett sådant våldsamt anfall
utvisade för alla, att striden gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
