Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pilar in i cle ännu luftiga drömmarna
om ett idealsamhälle. Dessa drömmar
skall ingen kunna utrota. Huru
verkligheten åter ter sig i avlägsna
framtider, därom veta vi ej något och allra
minst de, som ej vilja medverka till
att söka nå ett samhällsideal.
Med ett ord: Socialismens
propaganda bör till sin läggning vara ett
förkunnande, icke av socialistiska
lärosatser utan helt enkelt av sanningen
och ingenting annat än sanningen.
Religionerna.
Det råder oklarhet både inom och
utom socialismen om dess ställning
till religionerna. I programmet
förklaras riktigt, att religionen är varje
människas privatsak. Enligt ett
ganska allmänt föreställningssätt stå dock
socialismen och religionen som fiender
emot varandra.
Religionerna äro en makt i samhället
med djupa rötter. De äro det först
därför, att de uppbäras av ett
strävande att sammanslå den kända och den
okända världen till ett. Ingen
vetenskap har uppdagat, varifrån världarna
komma och varthän de gå, men ingen
vetenskap skall heller kunna förhindra,
att stjärnvalvets gåtor alltid skola
locka med förunderlig makt. Detta
okända, av religionerna personifierat
i begreppet gud, finnes. Läror, som
vilja beträda detta okändas mark,
måste därför alltid få en viss aktualitet
för människors sinnen, trots det att
deras uttolkningar ej kunna bli annat
än fantasiskapelser och lätt urarta till
rena bedrägerier.
Religionerna söka även fylla en del
osynliga behov inom den gripbara
verkligheten. Tomrum finnas där, som
behöva utfyllas, betryck och sorger,
för vilka varje samhällsordning står
främmande. Åven här upprullar sig en
gåtfylld värld, för vilken under
överskådliga tider en mängd människor
känna behov av en tillflykt bort från
det ekonomiska samhället och
medmänniskors illvilja.
Religionerna äro slutligen mäktiga
därför, att de vanligen ägna synnerlig
omsorg jämväl åt samhällslivet
genom att till vägledning för
sammanlevnaden uppställa en social etik, byggd
på sanning och rättvisa.
Den sociala etik, som förkunnades
av Kristus, är sublim och kan icke av
någon tid överbjudas. Radikalare och
följaktligen riktigare men därför
också mera oupphinneliga ha de etiska
domarna och kraven icke blivit
framförda. Därtill kom att Kristus riktade
sig till alla, men framför allt vårdade
sig om alla betryckta, om publikaner,
syndare, de som förnedra sig, de som
arbeta tungt, fattiga, olyckliga.
Samhällets ekonomiska problem
förelåg icke då på samma sätt
som det nu ter sig. Men dess
grunddrag och de offer, som krävas för
dess lösning, ha alltid varit desamma.
Kristus formulerade det ekonomiska
samhällsproblemet så, att för att
komma in i hans rike, måste den rike
mannen giva allt vad han ägde åt de fattiga
och följa honom. Detta gäller ännu.
Socialismen har endast sökt upp en
mera systematisk väg genom
samverkan av alla fattiga. Metoderna och
rösterna kunna på den vägen icke
alltid framträda så sublima, helst detta
framstegarbete bygger, icke på
själv-uppgivelse av de rika var för sig utan
på samlat maktspråk från de fattiga.
Men själva saken är densamma.
Varför då blott dessa ytliga
skärmytslin-gar i den mera ytliga frågan om
framtidsstat och statsproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
