Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller icke? Splittringen beror ju
i själva verket därpå, att socialismen
ställer fram samma program, som
Kristus gjorde, ocli att inför detta krav
både högern och i huvudsak även den
nutida liberalismen liksom den rike
mannen gå bort och gråta bitterligen.
Däri ligger det.
Nazareens farliga läror begabbades
och förföljdes naturligtvis på alla sätt
till en början. Detta ökade endast
anhängarnas trosnit. Ur martyrernas blod
växte upp nya skaror av trosvittnen
och offervilliga kommunister.
När de härskande ej längre kunde
stå emot denna mäktiga rörelse,
över-gingo de själva till densamma.
Därmed blev den kristna religionen
officiell och därmed började också
oundvikligt dess förfall.
Hierarkierna komriio. I strid mot
mästarens bud ha de i regel ställt sig
såsom maktens och penningens tjänare
i upprätthållandet av de samhälleliga
orättvisorna. Särskilt har man
befli-tat sig, under de maktägandes livliga
bifall, att utlova frälsningen på andra
sidan graven såsom en gottgörelse för
de upprätthållna vedermödorna här
nere. På detta sätt skapades en
andlig träldom vid sidan av den
ekonomiska. Rättvisligen måste dock
medgivas, att kyrkans tjänare ibland
organiserat en omfattande välgörenhet. Det
bör ock betonas, att kyrkans
förfall icke varit ett uppsåtligt verk, utan
blott en följd av det utslocknande av
begåvning och medkänsla, som synes
följa med världslig makt oeh än mer
av myndighet över saligheten i en
annan värld.
Fortfarande verka dock Kristi etiska
läror på djupet. Ingen tid skall
undgå inflytandet av dessa medryckande,
bestående sanningar. Man får kanske
säga, att kristendomens förvandlande
till en statsreligion utgör ett bevis för
att ingen förmådde förneka dem.
Emellertid blev kristendomen av
angiven grund icke befriaren från
fattigdomen på jorden. Därtill fordrades
även ett metodiskt arbete och detta
har sedermera upptagits på
mångahanda sätt.
När nu i vår tid socialismen
framträdde såsom den första målmedvetna
banbrytaren på detta område, mötte
den bland sina främsta motståndare
den kristna hierarkien, som ej ville
veta av någon rättvisa på jorden och
därför också bekämpade
utvecklingsläran, som tvungit sig på socialismen
i dess svåra arbete. Den mötte ock
okunnigheten och lojheten hos den
andliga träldom, som skapats av
hierarkien. Vad under då, att
socialismens förkämpar och anhängare
i striden mot denna oförsonliga fiende
ofta fått svårt att skilja mellan den
verkliga kristendomen och dess
officiella vrångbild.
Så har då det märkliga inträffat, att
två rörelser, framsprungna ur samma
orsaker och, mänskligt bedömt,
syftande till samma mål, kommit att framstå
såsom varandras fientliga motsatser.
Dessa fördomar måste skingras. Det
är ett stort intresse även för
socialismen. Vägen dit går säkerligen fram
endast över hierarkiens ruiner. Men
de goda makterna skola en gång finna,
varandra.
De parlamentariska vägarna.
Socialismen vill som sagt omdana
eller, såsom det också kallas,
revolutionera åtskilligt i samhället. Den
måste-därför till sin natur vara revolutionär.
Detta är ieke något nytt utan ett
gammalt recept för all historisk ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
