Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelsen att färgas, så föreligga doek
även från andra iakttagare
tillräckligt vederhäftiga utsagor om att
naturfolken för ingen del kunna anses
vara höjda för sysslolöshet. Så säges
t. ex. om dajaken: ”Han är icke lat.
Visserligen arbetar han icke på
samma sätt som vi, men han har dock
alltid något att göra.”*
Den primitiva människans lättja är
sålunda något helt annat än motvilja
mot sysselsättning överhuvudtaget.
Prövar man uppmärksamt de ställen i
litteraturen, som pläga tagas till
intäkt för lättjeteorien, finner man
också, att det är vårt sätt att arbeta,
som naturbarnet har svårt att förlika
sig med. Det är icke sysselsättning
han skyr, men regelbunden
sådan.
De skenbart motsägande
uppgifterna sammanställas av Ratzels skarpa
forskarblick till detta omdöme, som
torde komma sanningen närmast:
”Naturmänniskan presterar, i det
hela taget, ett ofta icke ringare
kvantum arbete än kulturmänniskan; men
icke regelbundet utan mera
språngvis och nyckfullt.–––––Det är det
ihållandé oeh regelbundna arbetet,
som naturmänniskan skyr. ” **
Att det icke egentligen är för den
med arbetet förenade fysiska
tröttheten som vilden drar sig framgår, som
Ferrero starkt betonat, av den lidelse,
varmed den primitiva människan
ägnar sig åt en ända till utmattning
driven dans.
Här en synnerligen viktig
fingervisning om vad det är i vårt arbete som
stöter naturmänniskan tillbaka.
Dansen kräver väl stor kroppslig
ansträngning, men däremot, på grund av sin
* Cit. efter Se.lnirtz: Urgesehichte der
Kultur. S. 2-1S.
**. Batzel: Völ kerkunde. IT. S. 120.
automatiska karaktär, föga
ansträngning av viljan.
Det, som gör vårt arbetssätt så
svårt och motbjudande för naturbarnet
är efter allt att döma den
självbehärskning oeh måttfullhet som
det kräver. ”Vilden” saknar den
disciplinering av kroppens muskler
under viljans lydno, som vi nedärvt från
förfädren och tränats i genom
uppfostran. Ilans sysselsättning bär
karaktären av mera explosiv
urladdningav hopad energi. För ett ihållande
utnyttjande av densamma i smärre
poster med lämpliga vilopauser emellan,
räcker icke hans viljekraft till. Det
är icke hans kropp som blir trött av
arbetet utan hans själ. Gentemot
denna psykiska indisposition . för arbete
hjälper icke ett oförmedlat
tvångs-överförande till ”civiliserad” tillvaro.
Då inställer sig ”rasdöden” även utan
europeiska kolonisters direkta oeh
brutala tillskyndan.
Ännu en annan observation är att
göra, a.v vikt för att förstå arbetets
utvecklingshistoria, innan vi lämna
de lägst stående folken för att
undersöka, hur det vi kalla arbete har
uppstått, Det är den iakttagelsen, att
uppgifterna i den etnografiska
litteraturen äro varandra avsevärt olika
allt efter som de gälla den bättre
eller den sämre hälften av
mänskligheten. Där det är fråga om starkt
prononcerade uttryck för lättjefullheten,
gäller det nästan undantagslöst m ä
n-nen. Som regel plägar det nämligen,
sedan resenären skildrat männens
arbetsolust, heta: ”Mycket flitigare äro-
•kvinnorna.” Hos naturfolken är det
kvinnan, som är familjeförsörjare, ty
på henne faller huvudparten av
omsorgerna för näringsmedels
anskaffande. Med rätta, anse Saponi-indianer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
