Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas. Alla folk äro lika gamla, d. v. s.
ha lika många generationer av
förfäder bakom sig.# Varje hottentott
eller australneger har lika många anor
.som något europeiskt kungahus. Att
se i något nu levande naturfolk, vore
det än det lägst stående, en
representant för själva urmänniskan, är
därför ett otillåtligt oeh oriktigt
antagande. Mänsklighetens ursprungliga
tillstånd är icke längre tillgängligt för
vår iakttagelse, ty även bakom det
lägsta stadium vi kunna observera
ligger en lång utveckling. Det kräves
•därför ett mycket omsorgsfullt
sammanställande av det rika etnografiska
materialet för att nå till en
approximativt riktig kännedom om äldre stadier
i mänsklighetens utveckling.
Naturfolkens ”lättja”.
Till de allmännast utbredda
före-.ställningarna om de folk, ”som man
kallar barbarer, om man vill vara
vänlig, men om man är ovänlig eller
missionär kallar vildar” — uttrycket
Landauers — hör säkerligen
föreställningen om deras medfödda och
obotliga ”lättjefullhet”.
Utan grund har väl denna
karak-täristik icke uppstått. Reseskildringar
från ”vilda” folk äro överfyllda av
vittnesbörd om naturmänniskans
motvilja mot arbete. Såsom tämligen
typiskt kan detta uttalande om
sydamerikanska indianer gälla:
”Något regelbundet arbete vill och
skall indianen aldrig uträtta. Jag tror
också, att han icke är i stånd därtill.
-Skulle man tvinga honom därtill med
piskan, så skulle han dö alldeles som
* Se den glänsande och djupa tankegången
hos Gustav Land au er: Die Revolu-
tion; Band XIII i skriftserien Die
Gesell-’Sehaft. Frankfurt a. M. 1907. S. 19 o. f.
katten, om man toge sig för att spänna
den för en hundsläde.”*
Till bestyrkande av denna avoghet
mot arbete kunna även vederbörande
själva åberopas. ”Vit man arbetar,
svart man arbetar inte — svart man
gentleman” — det är ju en verkligt
aristokratisk uppfattning.
Hela den moderna kolonialpolitiken
går ju också ut på, att naturfolken
skola vänjas av med sådana
aristokratiska tänkesätt, som man väl anser
passa endast för Europas gamla
kulturmark. genom mer eller mindre —
ofta inte alls — maskerat
tvångsarbete. ***
Emellertid saknas det icke
uttalanden från framstående resande, som gå
alldeles stick i stäv med de förut
anförda. En med negrernas liv så
grundligt förtrogen man som
Living-stone säger:
”Mitt långa uppehåll här ger mig
tillfälle att iaktta att både män och
kvinnor äro nästan beständigt
verksamma. Männen fläta mattor eller
väva och spinna. Den enda tid jag
ser dem sysslolösa är vid 7-tiden på
morgonen, då alla sätta sig ned för
att hälsa solens första strålar. Och
även denna tid användes ofta till
pärl-fiske.”****
Kan man nu också mot detta
uttalande invända, att det förskriver sig
från en person, vars djupa sympati för
de folk han skildrar kan komma be-
* .Toest: Ethnographisches und Ver-
wandtes aus Guyana. Cit. efter Biicher:
Arbeit. u. Khythmus. S. 7.
** Peschel: Yölkerkunde. 5:te Aufl.
1881. S. 152.
*** En förträfflig inblick i det moderna
kolonialpolitikens tankegång ger Paul
Rohrbach: Die Kolonie. Bd XIX av Die
Gesellschaft. Frankf. a. M. 1907.
**** Cit. efter Biicher: Arbeit. und
Rhyth-mus. S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
