Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska tullpolitiken låter sina
verkningar med förhärjande kraft gå ut över
arbetarebefolkningen. Därmed skulle
på samma gång industriidkarna få
direkt intresse mot levnadskostnadernas
uppskruvning, oeh den övermäktiga
allians mellan agrarjunkrar och
industribaroner, som hittills hållit
tullmurarna uppe och trotsat demokratins
alla stormlöpningar, skulle omsider få
en bräcka, som kunde öppna utsikter
till -en sundare ekonomisk politik.
På detta sätt skulle mera stå att
vinna, menar Braun, än med enbart den
gamla fackföreningstaktiken att slåss
med arbetsgivarna för att driva upp
nominallönerna. Detta möter förr eller
senare ett motstånd, som gör varje
nytt framsteg allt svårare, och på
samma gång plockas vinsten av de höjda
lönerna, genom att allting blir dyrare,
åter bort ur arbetarens ficka. Det är
då bättre att inrikta krafterna på att
söka häjda denna ökade prisstegring.
Arbetarepolitiken skulle genom en
sådan omflyttning av angreppspunkt
blott följa det minsta motståndets lag,
och i stället för att jaga efter
chimären av en högre dagspenning, som inte
ger honom mer än förut en något
lägre, skulle man åter fästa
huvudvikten vid r e a 1 lönen, den som det ändå
för arbetaren ytterst gäller att under
pänningvärdets alla fluktuationer söka
förkovra.
Så ungefär är grundtanken i den
Braun’ska artikeln. Men vi tro att ett
referat av dess väsentliga innehåll —
den är för lång att i sin helhet
återgivas — skall väl försvara sin plats i
Tiden.
* *
*
Med den moderna industrin, erinrar
Braun först, ha vi allmänt gått över
till betalning i pänningar i st. f. in
natura. Fackföreningarna ha fört en
energisk kamp mot resterna av det
gamla systemet, t. ex. kost- och
logisväsendet i vissa yrken, och även
skyddslagstiftningen har hjälpt till
(mot trucksystemet, bostad hos
arbetsgivaren m. m.). Ännu finnas dock
många kvarlevor av de gamla
förhållandena, särskilt där hemindustrin
florerar eller den industriella
feodalis-men råder. (Vi svenskar känna blott
allt för väl särskilt det sista, bolagens
makt genom bostäderna, o. s. v. Red.)
Ju mer vår historiska blick blir
skärpt och vi söka förstå de sociala
företeelserna under tidigare
ekonomiska skeden ur deras ekonomiska
orsaker, desto mindre falla vi för felet att
mäta gångna tiders vanor,
uppfattningar och samhällsliv efter vår tids
åskådningar och behov. Att t. ex.
bara högfärdigt orera om ”den mörka
medeltiden” anses numera som ett
bevis på ytlighet. * Vi ha lärt oss fatta
hur man då levde nöjd med sin värld,
som var inskränkt till ett litet, nästan
alldeles isolerat produktionsområde,
som frambragte vad man behövde. Vi
ha kommit fram till ett nyktert oeh
rättvist omdöme om skråväsendet,
dess uppkomst, blomstring och
slutliga förbening. Vi veta varför
medeltidens hantverksgesäll fostrades till
en storartad solidaritetskänsla, men
begränsad till kamraterna inom samma
yrke, nästan aldrig vidgad till allmän
arbetarsolidaritet. Och vi veta också,
att i medeltiden med dess ringa
tillgång på myntad metall natura-lönen
alls icke kändes tryckande — ja, vi
måste gå längre, lönen in natura var
* Denna lilla -anmärkning kan
rekommenderas som hälsosam högfäTdsdämpare åt
våra ungsocialister — och även åtskilliga
andra — vilka med okunnighetens hela
naivitet på fullt allvar inbilla sig ha hittat
de vases sten och avfärda alla andra i
förgången -och närvarande tid som dumhuvuden
och skurkar. Det finns f. ö. ej så få, i eget
tycke högst ”upplyste” män, vilka lika
totalt sakna allt ’historiskt sinne. Alla
sektmänniskor, icke minst de religiösa -eller
an-tireligiösa, ha i regel sän största svaghet på
denna punkt.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
