Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den tidens arbetare en viktig
trygghet för hans
livsuppehälle. Räckte kontanterna för
en eller annan frimåndag och till en
sparslant för vandringen, så behövdes
inte mer av den varan. Men i de små
produktionsdistrikten, där priserna ej
utjämnades av någon ordnad tillförsel,
verkade varje missväxt med hela sin
kraft, och då betydde det ofantligt
mycket för gesällen, att han var
oberörd härav, därför att hans mästare
fick garantera honom hans uppehälle.
Om någon föresloge oss att åter
införa slaveriet, skulle vi med harm visa
en dylik tanke tillbaka. Och lika litet
kan det för arbetarna komma i fråga
att vilja återgå till det beroende, vari
de i så många fall befunno sig i
medeltidsstäderna. Men detta hindrar
oss icke att kunna se vissa
ekonomiska fördelar som slaveriet och
skråväsendet beredde arbetarna,
naturligtvis i förhållande till allt annat under
dessa förgångna och aldrig
återkommande tider av mänsklig ofrihet.
Slavägarna måste i regel ha intresse
av att hålla sina slavar friska,
välfödda. arbetskraftiga och
arbetsvilli-ga. Gesällen under medeltiden var
ingen slav, utan en fri arbetare, som
kunde välja både uppehållsort och
mästare — låt så vara under vissa
hänsyn till skråordningen —• och
likaså kunde mästaren lösa arbetsavtalet.
Men det fanns inte då som nu en
industriell reservarmé lätt till hands,
och därför blev det sällan fråga om
att låta gesällerna gå, även om
kostnaden för deras underhåll tidtals steg.
Arbetaren under dessa tider var
sålunda mindre än nu berörd av
växlingarna i livsmedelsprisen. Den gamla
skråordningen har nu fallit, och
övergången har ägt rum från övervägande
lön in natura till avlöning i ]3enningar.
Arbetarna få härvid först ögonen på
fördelarna av att befrias från mycket
beroende av mästaren, vilket hängt
nära samman med natura-lönerna, och
se det därför som en viktig facklig
uppgift att utrota de sista resterna av
denna löneform. I samma riktning
verkade Manchester-teorierna, som stå
fientliga mot arbetarnas beroende av
alla band, vilka icke härflyta ur k a~
pitalistiska
samhällsförhållanden. Den ekonomiska individualismen
och fackföreningspolitiken strävade
sålunda i samma riktning. Men innan
man kommit fram till det rena
penninglöneförhållandet, kommer tvivlet
huruvida verkligen det blotta
avskaffandet. av natura-lönerna, utan hänsyn
till de rent ekonomiska fördelar de
kunde ha inneslutit, skulle vara så
obetingat förträffligt.
Efter frihandelsperioden inledde i
slutet av 1870-talet Tyskland under
Bismarck en ny skyddstullssera, stödd
på innerlig sammanknytning av
intressena hos de stora godsägarna i
östern och de stora industribaronerna
i västern. Mot denna för arbetarna så
ytterst skadliga politik stå dessa till en
början både politiskt och fackligt
maktlösa. Visserligen stiga
penninglönerna, men ofta måste vi med skräck
konstatera, att levnadskostnaderna,
stiga ännu raskare. Agrarernas
hänsynslösa prisuppskruvningar, som
gynnas av staternas tullpolitik,
förlama verkan av fackföreningarnas
arbete. Det blir svårt att ens hindra en
positiv försämring i arbetarnas läge,
då tvärtom höjandet av detta
utgör ett huvudmoment i vår
socialistiska nutidspolitik och icke minst i
fackföreningarnas verksamhet.
Är månne fackföreningsrörelsen
icke längre vuxen den uppgiften?
Mellan Ivautsky och det tyska
fackliga ”Correspondenzblatt” har ju
härom förts en skarp polemik. Men så
mycket är visst att fackföreningarnas
arbete skulle ha givit större resultat,
om man från industriellt håll drivit
tillbaka agrarernas uppskruvning av
tullarna. Fackföreningarna måste nu
genom lönestrider först och främst
gottgöra försämringar, som vållats av
krafter som stå utanför de bägge
parterna i löneavtalen. Vilja vi ha en
verklig garanti mot att nya prisstegringar
åter sänka arbetarnas
levnadsställning, så måste vi tänka på nya
metoder i lönestriderna och vid
uppgörandet av kollektivavtalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
