Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cent. Ocli inom näringsmedlen
dominera icke heller de viktigaste
grupperna så mycket.
Braun svarar i samma häfte att
dyrtiden visserligen bör i första hand
bekämpas av den rent politiska
arbetarrörelsen. att även den
kooperativa rörelsen här har en stor
uppgift, men att detta dock icke
onödiggör även
fackföreningarnas direkta medverkan.
Argumenten om att den fackliga
’angreppskraften skulle minskas äro desamma som
på sin tid användes mot varje
kollektivavtal. Även för Braun äro dock
dessa avtal självklart
”vapenstillestånd och icke
fredsdoku-111 enter”. * Han har också skrivit
i sin bok om arbetsavtalen i Tyskland:
Arbetarna skulle icke kunna hänge sig
åt en farligare illusion än 0111
de skulle se i kollektivavtalen början
till en period av social fred, en början
till utjämning mellan
arbetsgivareintressen och arbetarsträvanden. De
kunna icke skaffa klasskampens orsaker ur
# Det var uttalandet av alldeles
samma tanke från undertecknad sommaren
1908 som synes ha för nuvarande
svenske civilministern greve
Hainil-ton i blixtljus avslöjat socialismens
förfärlighet oeh gav honom
närmaste stöten till hans bekanta
Grullspångstal med ”front mot
socialismen”. För en var, vilken ser
arbetarklassens uppstigande som ett
oemotståndligt världshistoriskt
faktum, är det ofattligt, att en så
självklar sak som att det aldrig kan bli
verklig jämvikt i ett klassamhälle, kan
väcka en sådan skräck ocli anses så
hart när brottsligt att mena och uttala.
Hj. B-g.
världen, men det bör ieke hindra oss
att nyktert och rättvist uppskatta de
fördelar de kunna inbringa.
Visst komma arbetsgivarna —•
fortsätter Braun mot Deutsch — att
göra förbittrat motstånd, men
det göra de mot v a r j e
ar-betarfordran, som minskar deras
mervärdesvinst. Vad angår de
tekniska svårigheterna äro de icke
oöverstigliga; om ej alla ojämnheter komma
bort, är dock mycket vunnet med att
de svårare avhjälpas. Och vore det
verkligen för mycket att vi, som låta
domstolar döma varenda vecka i
massor av privattvister utan all social
betydelse, skulle också göra något för
en så viktig uppgift som att. hindra
att arbetarklassens levnadsställning
tryckes ned genom
prisuppskruvnin-gar på livsmedlen? Sannolikheten för
att penninglönerna skulle behöva
nedsättas, är mycket ringa, och om det
rätt hände för någon kortare tid, så
vore det ändå, när reallönen står fast,
bra mycket lättare att bära än att
reallönen nästan ständigt sjunker.
Braun omtalar slutligen, att hans
förslag nyss bragts på tal i franska
kammaren av Vaillant, som ryckt in
detsamma i ett förslag till särskild
skyddslagstiftning och minimilön för
de industrier, vilka åtnjuta tullskydd.
Och han anbefaller slutligen i varma
ord sitt förslag till fackföreningarnas
beprövande.
Samma maning till eftertanke om
detta uppslag kan innebära ett
stärkande av fackföreningsrörelsens
positioner, låta även vi gå vidare till dem’
bland Tidens läsare, som stå dessa
frågor nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
