Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganisationernas arbetsmonopol. Det
skulle vara intressant att veta, om
Svenska Arbetsgivareföreningens
ar-betareideal är att söka hos dessa båda
årtiondens hamnarbetare.
Att i ifrågavarande redogörelse de
svenska arbetarna skildras såsom syn-,
nerligen farliga subjekt, behöver
knappast sägas. På dryga 1 % spalter
berättas om oroligheter och om
myndigheternas militär- och
poliskommenderin-gar. En ansökan från någon icke
namngiven stuverifirma om polisskydd
citeras, vari det uttalas följande:
”Vi sväva i livsfara (kurs.
i originalet) och måste frukta, att
samtliga socialistiska arbetare i
distriktet komma hit för att sätta i
verket sina tidigare uttalade hotelser.”
Hela denna framställning syftar
till att väcka — och väcker också —
det intrycket, att de organiserade
arbetarna i Sverge utgöra en samling
av bovar och skurkar, rädda för och
odugliga till arbete. För
Malmö-atten-tatet sk jutes naturligtvis ansvaret på
socialdemokraterna, vilkas tidningar
”ha försökt att ursäkta förbrytelserna
och angrepo domstolarnas hårdhet.
Ett sådant skådespel är icke
uppbyggligt, men väl betecknande för
förhållandet mellan det
socialdemokratiska
partiet och de anarkiserande
excesserna.”
Så ter sig Svenska
Arbetsgivareföreningens publicistiska medarbetares
verksamhet i tysk press, 3 månader
före den stora stridens utbrott!
Denna framställning stannade
naturligtvis icke i ”Deutsche
Arbeitge-berzeitung”, i sin tendens gick den
vidare till de mest betydande
skarp-makarebladen i den reaktionära
pressen. Och denna grundton gav eko,
när striden i augusti utbröt. ”Deutsche
Arbeitgeberzeitung” för den 1 augusti
betecknade Landssekretariatets
proklamation såsom hyckleri o. s. v.
”Deutsche Zeitung”, Berlin, bragte
en artikel, i vilken bladet hörde
”hundarna skälla ’ ’:
”... arbetarna bli också här de
s i.s t a, som hundarna bita. Hungerns
hundar, vilkas hesa skall alla de
förmena sig ha hört i fjärran, vilka hava
försett sig rikligt med matvaror — och
med skjutvapen mot de långfingrade.
Varar strejken länge, så är det säkert,
att oroligheter av värsta slag utbryta.
Detta veta framförallt också de
radikala pådrivarna i denna socialistiska
arbetarstrejk, och därför tåla de de
s. k. ungsocialisternas skamlösa
agitation. vilka icke skämmas att
uppfordra soldaterna att desertera och
att egga folk till dynamitstöld för
att skrämma upp det svenska
kapitalistsamhället.”
När tidningen skrev detta, hade
striden varat en hel vecka utan det
ringaste övergrepp från arbetarnas
sida. Framställningen i ”Deutsche
Arbeitgeberzeitung” h.ade alltså
fullständigt nått sitt mål. Herr von
Sydow borde icke glömma att låta
dekorera författaren.
Episoden ’ ’Social-Demokraten ’ ’
kontra ”Vorwärts”.
Så ogärna jag än vill polemisera mot
ett blad, vars medarbetarestab jag
själv tillhör och med vars redaktion
personliga vänskapsband förena mig,
så är det likväl nödvändigt, att i detta
sammanhang något återkomma till
denna kontrovers, ty den har haft en
allt för stor plats i de tyska
borgerliga pressangreppen mot storstrejken.
”Vorwärts” nöjde sig icke med att
enbart partivänligt referera den
svenska stridens företeelser. Även om den
velat, hade detta varit omöjligt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
