Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förbindelse med vården av sjuka
människor eller skötseln av levande djur; varje
avdelningsstyrelse skall till
förbundsexpeditionen inrapportera, huru mänga såväl
organiserade som oorganiserade deltaga i striden
samt huru många som äro kvar i arbetet.
De avdelningar, som beslutat att ieke
nedlägga arbetet, skola även därom inlä»mna
rapport.
Angående understöd för eventuella sviter
av striden härivisa vi till
Landssekretaria-tets cirkulär. Vi överlämna emellertid nu
åt avdelningarna att var och en på sin plats
fatta beslut, såsom de för gott finna, och
som situationen kräver. Och hoppas vi, att
<le i detta avseende komma att handla efter
bästa förstånd.
Inom förbundsstyrelsen hyste man
icke några stora förhoppningar om, att
jordbruksarbetarna lika allmänt,
relativt taget, som inom industrien skulle
komma att nedlägga arbetet, allra
helst som rätt många hade tagit
städsel och sålunda voro bundna av
tjänste-hjonsstadgan. Men å andra sidan var
man fullkomligt övertygad om, att,
såvitt icke lantarbetarnas deltagande
beslutades, skulle detta icke allenast bli
en missräkning för dem själva, utan
även för industriens arbetare.
Lantarbetarnas hållning kunde mer eller
mindre direkt utöva ett visst
inflytande på stridens utgång, resonerade man.
Det var högst viktigt, att alla
stötestenar blevo undanröjda.
Borgarpartiernas pressorgan, som
under hela konflikten voro som från
sina sinnen, spådde, att öm
lantarbetarna mitt i skördeanden nedlade
arbetet, skulle hela landet resa sig av
indignation, ty allt sedan urminnes
hade svensken haft ”aktning för
brödet”. När emellertid icke några
hotelser hjälpte, utan arbetarna lika fullt
beslöto sig för strejk och den 16
augusti, i enlighet härmed, nedlade
arbetet, sökte man förringa betydelsen
därav. Antalet strejkande var så litet,
hette det, att det i stort sett icke
betydde det bittersta för jordbruket, och
man rörde sig angående antalet
strejkande — i synnerhet i
högertidningarna — med siffror, som till hälften
understego de verkliga. Det kan
därför måhända icke vara ur vägen att
nämna, att i striden deltogo 1,928
organiserade och 213 oorganiserade
lantarbetare. Tillsammans alltså 2,141; de
organiserade fördelade på 42
avdelningar.
Styrelsens farhågor, att tillräcklig
stadga för förandet av en omfattande
strid icke funnes inom det nya
förbundet, besannade sig snart, ty
strejken hade på flera platser knappast
utbrutit, förrän många blevo ängsliga
och önskade återgå i arbetet.
Påtryckningar gjordes även i denna
riktning på föreningarnas styrande, vilka
härigenom också började bli
vankelmodiga. Det fanns på många håll icke
tillstymmelse till fasthet.
Strejkrörelsen bland lantarbetarna, vad flera
platser beträffar, karaktäriserades av ett
oupphörligt vacklande av och an. Det
nedärvda slavsinnet hade den fackliga
uppryckningen ännu icke lyckats
utplåna. På grund härav förmådde
förmännen, inspektörer och förvaltare
med sina svartmålningar och hotelser
ej sällan driva arbetarna dit de ville:
tillbaka till arbetet. Dessutom — det
må även bliva sagt i detta
sammanhang — lantarbetarnas k v i n n o r,
deras hustrur och döttrar, visade
sig-icke från någon god sida. Oupplysta,
ofta antuckna av den slags
religiositet, som blott är en förklädnad för
tralsinne och som därför står så högt
i kurs hos överklassen som passande
för ”folkets” del, bearbetade de
mannen eller fadern att återgå till arbetet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
