Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makten att avgöra tvister mellan
statstjänstemannen och staten angående
tjänstevillkoren. Han kan ej heller
finna, att skiljenämnden, antingen
saken ses från den principiella eller den
praktiska sidan, skall komma i en
annan ställning, när den får att avgöra
en tvist mellan det allmänna och
dettas funktionärer, än när tvisten gäller
förhållandet mellan privata
arbetsgivare och deras arbetare. Mellan de
allmänna och de privata
verksamhetsgrenarna råder visserligen olikheter,
men dessa äro dock icke av den art,
att det allmännas arbetare böra intaga
en undantagsställning. Konsekvensen
av majoritetens förslag är, framhåller
han vidare, att inga kollektiva
överenskommelser kunna träffas för de
utom lagen ställda grupperna. Och
detta vore att beklaga, ty det skulle
komma att bli liktydigt med att
organisationsrätten upphävdes för en
massa personer, för vilka denna rättighet
har stor betydelse.
Han antar dessutom, att som en
följd av en dylik lagstiftning det inom
kort skall komma att visa sig
nödvändigt att avgiva ettlagförbudmot
arbets nedläggelse från
ifrågavarande gruppers sida. En
utvecklingslinje som från allmän social
synpunkt sett måste anses vara i hög
grad ödesdiger.
Med tanke på de ödeläggande
verkningar för medborgarnas ekonomiska
liv, som en arbetskonflikt vid något
statens eller kommunens verk kan ha,
anser ordföranden, att en var tvist,
som angår offentliga funktionärers
löner. bör avgöras genom
skilje-d o m, vilken alltid bör avkunnas i
absolut bindande form. I syfte att
tillförsäkra staten och kommunerna ett
visst inflytande, då en tvist, som
berör dem, skall behandlas inför
skiljenämnden, föreslår ordföranden vidare,
att nämnda råd skall äga befogenhet
att med sig adjungera sådana
personer, som sitta inne med sakkunskap i
de för nämnden förelagda frågorna.
Arbetarerepresentanten, vår
partivän Lian, förenar sig, som ovan
nämnts, med ordföranden i princip.
Ordförandens erinringar, att
kom-mittémajoritetens förslag i realiteten
betyder ett ingrepp i de ”offentliga”
arbetarnas organisationsrätt,
understryker han till fullo och skärper den
ytterligare genom att påvisa, att en
dylik anordning indirekt även skulle
komma att inskränka på
organisationsrätten för de s. k. lös a
arbetarn a, d. v. s. de, vilka icke åtnjuta
medlemsskap i pensionskassorna och
följaktligen falla under lagen.
Förhållandet är ju nämligen det, att
oftast såväl ”fasta” som ”lösa”
arbetare tillhöra en och samma
organisation och i regel uppträda
gemensamt. Skall nu de förras
organisationsrätt inskränkas eller göras
illusorisk. så bli naturligtvis de övriga,
som i regel utgöra ett mindretal,
lidande härpå. De förlora ju den
kraft, de förut ägt, när de kunde
räkna med flertalets, de fast anställda
och för driftens gång betydelsefullaste
arbetarnas bistånd och hjälp. Hr
Lian yrkar därför bestämt avslag
på kommittémajoritetens förslag och
föreslår full likställighet
mellan ”offentliga” och
”privata” arbetare.
Mot ordförandens förslag om
särskilda representanter för det
allmänna, då skiljenämnden går att avgöra
någon konflikt mellan stat eller
kommun och dessas arbetare, invänder hr
Lian. att en sådan representant
kommer att finnas i nämndens ordförande,
vilket bör vara nog.
En fråga, som helt naturligt
föranlett mycken diskussion inom
kommittén. är frågan:
I vilken utsträckning bör
skiljenämnden träffa ett för parterna
bindande avgörande?
Kutym har hittills varit, att det
förnämligast bör vara rättstvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
