Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de verkningar kunna bli eniga om
att pröva inför densamma”.
Arbetsgivarerepresentanten herr
Myhre förenar sig i yrkandet med
hr Lian.
Ett med här ovan refererade fråga
närbesläktat spörsmål är:
Böra sympatistrejker och
sympatilockouter förbjudas?
I våra svenska riksavtal är som
bekant denna fråga i- regel besvarad
med nej. Och. enligt vad från
auktoritativt arbetsgivarhåll för icke länge
sedan uttalats, är man inom
arbetsgivarelägret av den meningen, att
samma princip bör komma till uttryck i
cn eventuell arbetsavtalslag.
Inom den norska kommittén har i
denna fråga mycket olika meningar
gjort sig gällande. Ordföranden
och stortingsman Myrvang ha
besvarat frågan med ja. Jur.d :r Eina
r-s e n oeh fabrikör M y h r e äro
däremot av en annan mening och anse
sitt konsekvensen av ett dylikt förbud
skulle bliva: ovillkorlig skiljedom i
alla konflikter och därmed totalt
förbud mot alla slags strejker och
lockouter, något som de icke velat
tillråda. Även hr Lian ställer sig
tveksam beträffande ett förbud.
Frågan har ju ägnats stor
uppmärksamhet även i vårt land, nu senast i
sambänd med fjolårets stora konflikt,
och vid behandlingen av regeringens
förslag i arbetsavtalsfrågau torde den
bli en av de mest diskuterade.
Arbetarnas ledande män ha ju redan inom
den sedermera avskedade
avtalskom-mittén företrätt den meningen, att ett
förbud mot dylika konflikter vore
berättigat. medan man från
arbetsgivarehåll fört fram en rakt motsatt
uppfattning. Regeringen, alltid trogen
arbetsgivareintressena, har ju också i
sitt förslag tagit upp arbetsgivarnas
önskemål som sina egna.
Ett referat av den norska
kommitténs förhandlingar i frågan bör
därför äga ett alldeles speciellt intresse.
Kommitténs o r d f ö r ande och
stortingsman AI y r v a n g motiverar
sin ståndpunkt med att energiskt
påvisa den våda för samhället dylika
omfattande arbetskonflikter alltid
innebära. Enbart det bör fullt ut motivera
ett förbud, säga de.
Ett av de starkaste skälen mot en
frihet på detta område är de båda
kommittéledamöternas erinran om,
vart den internationella
koalitionen kan leda. ’ ’De tecken till
internationella sammanslutningar, som
yppat sig inom de båda stridandes läger,
berättigar till”, heter det. ”att befara
den eventualiteten, att
arbetskonflikter kunna påbjudas i syfte att tjäna
f r ä m m a n d e intressen, som kanske
få eller ingen inom landets gränser
önska önderstödja och som kunna
allvarligt skada landet i dess ekonomiska
kamp mot andra nationer.” Hrr
Sol-n^rdal och Myrvang ha härvidlag utan
tvivel haft sina tankar närmast
fästade vid det internationella kartell- och
trustväsendet och dettas utgrening i
arbetsgivareorganisationerna, som, i
de länder där utländska kapitalister
operera, lätt kunna komma att stå
under utländska kapitalisters inflytande.
Den nationella faran är därför, enligt
deras uppfattning, verkligen så stor,
att ett förbud mot sympatistrider vore
berättigat, även om det stode isolerat
och saknade samband med frågan om
medling och skiljedom i
intressetvister. Utvecklingen av den princip, som
ligger till grund för
kollektivöverenskommelserna, borde, framhålla de
vidare, leda till ett stadgande om
fullkomlig fred. så länge dessa
överenskommelser gälla. En naturlig ram
för strejker och lockouter är det
område. inom vilket den egentliga tvisten
om arbetsvillkoren hör hemma.
Från arbetsgivarsidan har såsom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
