Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra. Och här ger oss vår insikt
i ”utvecklingens nödvändiga
tendenser” inget rättesnöre. Allt som sker
är lika nödvändigt. Det socialistiska
idealet är lika naturligt som det
kapitalistiska, men icke mera. Om vi
också tro oss ha upptäckt ”den
kapitalistiska utvecklingens nödvändiga
tendenser”, varför skola vi
underkasta oss dem i den meningen, att vi
v i 1 j a det som sker ? Kunde jag icke
av rent vetenskapliga skäl tro på
socialismens oundviklighet men ändå
motarbeta den, söka fördröja dess
förverkligande? Nödvändigheten
utesluter ju varken hos Marx eller
Engels, att vi med vårt arbete kunna
påskynda eller fördröja utvecklingen.
Jag kan inte se, hur den
vetenskaplige socialisten här kan undvika ett val.
Och blir han medarbetare i den
socialistiska rörelsen, så innebär detta:
Antingen fogar han sig i det
nödvändiga med ett slags stoisk
resignation eller av en religiös övertygelse om
världsutvecklingens förnuftighet,
fastän den övergår hans förnuft och
moraliska bedömande; eller anser han
detta, som med nödvändighet kommer,
vara b ä 11 r e än det nuvarande och
ställer därför sina krafter i dess
tjänst. I vilket fall som helst låter han
sin — medvetna — vilja bestämmas
av grunder, som icke enbart ha sitt
ursprung i hans kunskap om
utvecklingens nödvändiga tendenser.
Till förebyggande av varje
missförstånd bör kanske tilläggas, att detta
”bättre” kan vara av mycket olika
slag. Den moral, en människa väljer
till rättesnöre för sina handlingar, kan
vara rent individualistisk och
egoistisk, den kan sätta klassens välfärd
som det högsta, den kan vara en
sam-hällssolidaritetens moral; men alltid
uppställer den ett högsta mål, och alla
handlingar bedömas efter sin
överensstämmelse med detta.
Jag kan icke se, att vi genom ett
dylikt erkännande av moralens
oundviklighet, då vi skola bedöma
handlingar och välja ståndpunkter, behöva
uppge något av det värdefulla i den
vetenskapliga socialismen. Vi kunna
fortfarande betrakta
samhällsutvecklingens förlopp som en obruten kedja av
orsaker och verkningar. Vi kunna
uppställa ”lagar” och söka utforska
den ”nödvändiga utvecklingen”,
fastän vi antagligen få nöja oss med bra
mycket osäkrare resultat än som
vanligen betecknas med dessa ord. Men
det finnes icke en historisk företeelse,
icke en mänsklig handling,
viljeyttring. föreställning, som vi behöva
draga undan de vetenskapliga försöken
till förklaring. Det är först då vi
skola handla, då vi ”göra historia” i
stället för att utforska den, som
synpunkten blir en annan. Då b e g a
g-n a vi oss av våra vetenskapliga
insikter i samhällslivet, liksom vi begagna
oss av vår kunskap om naturen, för
uppnående av våra mål. Men målen
själva måste vi välja efter våra
föreställningar om gott och ont. orätt och
rätt.
Detta är naturligtvis ingenting
annat än vad alla människor och även
alla marxister alltid gjort. Det gäller
bara erkännandet av ett faktum,
utredandet av en oklarhet. Och denna
oklarhet kunde under vissa
förhållanden ha ganska litet att betyda. Det
är nämligen ett egendomligt
psykologiskt faktum, att tron på
nödvändigheten av en viss utveckling icke
behöver verka förlamande på viljan. En
sådan tro kan ta den religiösa form,
varom ovan är talat, och så har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
