Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl också varit inom socialdemokratin
under dess första tid.*
Det är först, då vi börja tvivla på
utvecklingens ”nödvändighet” i rent
fatalistisk betydelse, då vi inse, att
vårt eget arbete måste ingå bland de
faktorer, som tillsammans skapa den
nödvändiga utvecklingen, som svaret
på frågan, varför vi äro socialister, får
sin direkt praktiska betydelse. Den
ekonomiska utvecklingen själv skapar
visserligen de yttre materiella
förutsättningar, som göra ett socialistiskt
samhälle möjligt. Men vad skall förmå
människorna att begagna sig av dessa
förutsättningar? Är egoismen, det
omedelbara ekonomiska intresset,
tillräckligt,? Måste inte också de
moraliska motiven hjälpa till, spela
åtminstone någon roll? Nu erkänna ofta
även de strängaste marxister, att vi
icke kunna undvara den moraliska
idealismen såsom ”kraft och vapen” i
striden för det nya samhället. Men
vilken ståndpunkt är då mest ägnad
att ge arbetarklassen den hänförelse,
som vi tro vara nödvändig? Är det
inte den som klart och utan omsvep
säger ut, att vi arbeta för socialismen,
emedan endast den kan sätta en damm
för den under nuvarande
samhällsförhållanden alltjämt växande egoismen
oeh brutaliteten? Emedan endast den
ger människorna möjlighet att leva
under förhållanden, där samarbetet
för tillvaron alltmera undantränger
kampen? Jag tror man måste
erkänna, att det vacklande mellan olika
ståndpunkter, som utmärker de mera
”ortodoxa” marxisterna, icke är en
* Se de intressanta anmärkningarna hos
Hägerström, Social teteologi i marxismen.
S. 60.
Fr. Ström har i anf. artikel ett liknande
påpekande.
styrka. Det må sen visa sig, att
marxisten kanske har alldeles rätt i
sitt förnekande av en allmängiltig
moral, att denna arbetarklassens moral i
många hänseenden kan förekomma
andra samhällsklasser som höjden av
omoral. Den frågan måste vi också
komma in på. Spörsmålet 0111 moralens
uppgift i kampen för socialismens
förverkligande kan—just med hänsyn till
nämnda möjlighet — lämpligen
uppdelas i tvenne frågor: Vad betyder
arbetarklassens moraliska idealism? Och:
Vad kunna vi vänta av ”förnuftet och
rättskänslan” inom andra
samhällsklasser? Vi börja med den första.
Vad betyder moralen i arbetarnas
kamp för socialismen?
Den, som tror på moralen såsom en
nödvändig bundsförvant i striden, har
utan tvivel infört en mycket
svårbe-räknelig faktor i sin utvecklingslära.
Socialismens förverkligande kan
knappast för honom te sig såsom alldeles
onudvikligt. Det skulle därför inte
förvåna 111ig, om de partivänner, som
genomsyrats av Marx oeh Engels,
gärna skulle avstå från en del av moralen
nu för att kunna vara så mycket
säkrare på det moraliska framtidsmålet.
Det myckna talet 0111 kultur, särskilt
då det kommer från akademiskt håll,
mötes också ibland av misstroende.
Arbetaren förstår nog sitt intresse, han
kommer nog,att slåss för socialismen,
även 0111 de kulturella behoven ej äro
så stora eller han har en så tydlig
känsla av socialismens moraliska
överlägsenhet. För den saken sörjer nog
hans gode vän arbetsgivaren och hela
den kapitalistiska utvecklingen.
Katastrofteorin är inte vederlagd ännu.
Då man söker svara på denna
invändning, kan man väl endast sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
