Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsgivarnas utsugningstaktik. I
samband härmed följer en kort
redogörelse för socialismen, som
kulminerar i följande utlåtande:
”Staten skall sedan ordna allt arbete oeh
fördela avkastningen lika mellan alla
medborgare. Hur det skall gå .med den enskilda
företagsamheten, som nu är en så mäktig
drivkraft, i ett samhälle, där alla blott, skulle
bli hjul i en stor mekanism — det Blir en
annan fråga!”
Naturligtvis är också
”tvångsanslut-ningen” med och det i den vanliga
”populära” formen:
”De arbetare, som ingå i en fackförening,
tvingas nämligen att ansluta sig till det
socialistiska partiet.”
Sedan kommer följande i en lärobok
häpnadsväckande uttalande:
”På senare tid har arbetarrörelsen
emellertid börjat använda även ett annat
kampmedel, men det av synnerligen betänklig art,
För att försvaga
”kapitalisterna” oeh öka behovet av
arbetskraft förbjuda
fackföreningarnas ledare sina
underlydande arbetare att utföra mer än
en viss mängd arbete i timmen,
avpassat efter de sämre och
latare arbetarnas förmåga och
ö 11 s k e 111 ål.* Så vänjas även de duktiga
arbetarna till lättja och bli lättingarnas
slavar. De hindras från att genom
skicklighet och flit skaffa sig bättre
levnadsställning. Lösen för många fackföreningar har
alltså blivit: ”Högsta möjliga lön för
minsta möjliga arbete.” Sedan påvisas den
naturliga konsekvensen av ett dylikt
betraktelsesätt — ”den svenska industrins
underlägsenhet i konkurrensen med åtföljande
nedgång och arbetsbrist.”
Man tror knappt sina ögon
efter genomläsandet av denna i e n
lärobok intagna beskyllning, som
vill göra arbetarnas förtroendemän till
veritabla skurkar och den faktiskt
vaknaste, för självbildningsarbete och för
allmänna värv starkast intresserade
delen av arbetarklassen till moraliskt
och intellektuellt undermåliga
individer, som i slö viljelöshet låta sig
”vänjas till lättja och bli lättingarnas
slavar”! Författaren skulle
visserligen n u till sitt försvar kunna, åberopa
civilministerns anförande i årets
remissdebatt, vilket — visserligen i
något mera hyvsad form — anslog
liknande toner. Men annars brukar inte
en vetenskapsman anse ett dylikt
ve-derhäftiglietsintyg vara avgörande,
givet av en utpräglad partiman under
en hetsig debatt.
Att en sådan regerings organ som
vår nuvarande inte kunna tänkas
gripa. in till skydd för den politiska
neutraliteten vid undervisningen i våra
skolor är emellertid ej det sorgligaste
i den här saken. Värre är, att man
knappt skulle kunna vänta ett dylikt
ingripande av någon borgerlig
regering i vårt land, inte ens av en
liberal.
Den an t isocialistiska
agitationens genom dylika
läroböcker sanktionerade
inträngande i våra skolor
lämnar det avgörande beviset
för att vi här i landet inte
ha ett folk utan två nationer,
som inte ens förstå
varandras språk, trots allt prat
om ”fosterländsk het” och
”n at i o n e 11 samling”.
”Fosterländska historiker” varna
oss ibland för ”Polens öde”, och dock
erkänna, de, att en av de allra
förnämsta orsakerna till Polens
undergång låg i att den polska överklassen
behandlade underklassen så, att man
inte rimligtvis kunde begära, att
denna skulle ha något intresse för landets
självständighet. Att de polska
adelsmännen betraktade de polska
böndernas likgiltighet som skändligt
fosterlandsförräderi och sig själva som
mönster för uppoffrande
fosterländskhet är inte underligt, när man tänker
på den självrättfärdighet i dylikt
avseende, som skiner fram hos varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
