Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske ytterligare betonas, att alla
böra ha lika mycken jord eller att de
större bondgårdarna och de egentliga
storbruken skola på något vis
förföljas från det allmännas sida. Däremot
kunna vi med full rätt fordra jämt
spel i kampen mellan de olika
storleks-klasserna, d. v. s. inga tullpremier åt
storgodsen och eventuellt samma
beskattning av jordvärdet, om nu denna
beskattningsform skall införas.
Inom djur- och växtriket gäller den
lagen, att en art har större utsikter i
kampen för tillvaron, ju mer dess
behov och vanor skilja sig från övriga
arters inom samma eller närstående
släkten — naturligtvis där det
överhuvud taget finnes material att
tillfredsställa just dessa behov. En art,
som exempelvis äger förmågan att
anpassa sig efter ett torrare eller kallare
klimat och de näringsämnen, som där
stå till buds, är gynnsammare ställd
iin de icke i lika mån
anpassningsdugli-ga arterna. I det ekonomiska
samhällslivet tar sig en liknande lag uttryck i
specialiseringen på olika
produktions- och yrkesgrenar.
Även för de olika nationerna gäller
detsamma. Vårt lilla land borde
särskilt ha detta för ögonen och i stället
för att breda ut sig på alla områden
och söka göra alla slags industrialster
och livsmedel ”inom landet”, kasta
sig med all styrka på
ettfåtalkva-1 itets var or, ifråga om vilka ett
vunnet försprång lätt kunde hållas.
Den svenska arbetarens obestridliga
duglighet och intelligens borde kunna
brukas bättre än att tillverka
dussinartiklar, som göras bättre och
billigare på andra håll. Så även ifråga om
jordbruket. Skolbildningen och övrig
upplysningsverksamhet på landet är,
nationalekonomiskt sett, värdelös, om
vårt jordbruks huvuduppgift skall
vara att frambringa en användbar
brödsäd eller sekunda kvaliteter smör,
fläsk och ägg. Vår svenska
jordbru-karstam är av allt för gott virke att
stanna inom landet under sådana
förutsättningar ■ och emigrationen vore
då en välsignelse för dess söner och
döttrar.
Ställer man åter upp för sig målet
att tillkämpa åt det svenska
jordbruket en hedersplats på
världsmarknaden för utsäde och
konsumtionsartiklar av de högsta kvaliteterna, blir
det någon mening med
statsåtgärderna att behålla folket kvar inom landet
och den höga andliga och kroppsliga
ståndpunkt, på vilken vår ras står
kommer fullt till sin rätt. För att nå
därhän, är det emellertid nödvändigt,
att det allmänna offrar stora summor
i form av kostnader för undervisning
och uppmuntran åt kooperationen —
dock icke mer än en ringa bråkdel av
vad godsägarna hittills haft i
tullunderstöd — och ställer ännu större
summor till förfogande för lån på billiga
villkor till rörelsekapital.
* •
#
De synpunkter på socialistisk
jordbrukspolitik som i det ovanstående
framhållits, göra delvis icke anspråk
på att vara nya. Kooperationens
understödjande och lånelättnader för de
mindre jordbrukarna äro krav, som
redan stå på den svenska
socialdemokratins aktuella program jämte
åtskilliga andra, mera allmänt
formulerade löften om arbetarnas understöd
till småbrukarna. Att detta
understöd dock hittills räknats närmåst
som ett slags nödhjälpsunderstöd. det
framgår av en jämförelse med de
allmänna grundsatsernas formulering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
