Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad jag här velat främst betona
har varit, att rent ekon o m i s k a
synpunkter böra ligga till grund för
socialistisk jordbrukspolitik. Jag tror
mig också ha klargjort, vad i slutet av
första artikeln utlovades: möjligheten
att tänka sig jordbrukets socialisering
utan stordrift och proletarisering
som mellanstadium ocli u tan
tillgripande av några väsentliga drivkrafter
av ”ideell”, det vill här säga rent
imaginär, art.
För åstadkommande av politiskt
samarbete mellan små jordbrukare
och arbetare är det emellertid icke
nog, att vi anta nya programpunkter
och uppställa nya teorier. Dessa
måste, det är ett oundgängligt krav,
levandegöras för industriarbetarna, men
framför allt jordbrukarna. Detta
sker dels genom
upplysningsverksamhet, dels genom praktiska förslag i
andra kammaren, dels slutligen genom
praktiskt organisationsarbete.
Ett mycket intressant uppslag i
sistnämnda avseende har givits av de ut-
kastade stockholmska
spårvägsmän-nen i deras ”förening för rationellt
småbruk”, en sammanslutning, som
redan från början tänker tillgodogöra
sig jordbrukskooperationens alla olika
former. Huruvida denna förening
skall lyckas, beror uteslutande på det
understöd, den kan förskaffa sig av
intresserade. Går allt efter
beräkning skall denna förenings arbete bli
det första exemplet i stor stil på att
socialdemokratin vill varken
jordbrukarna eller deras näring annat än
gott. Och vad mer är, det blir ett
exempel, som kan demonstreras för
hela den trakt, där det praktiskt
utfö-res, ocli för studieresande från hela
landet.
Efter den nya rösträttens
ikraftträdande torde f. ö. vår politik gent emot
jordbruket kunna praktiskt förevisas
på ett betydligt effektivare sätt än
hittills. Därför gäller det att ha det
praktiska handlingsprogrammet klart
till dess.
Litteratur.
G. HENRIKSSON-HOLMBERG: En
svensk ”utopist”. Nils Herman
Qui-ding. Sociologiskt Bibliotek 8. Björck
& Börjesson. Pris 1 : 50.
Med all rätt framhåller i sitt. företal
bokens författare, hur orättvist okänd
Quiding är i sitt fädernesland, även
inom det parti, som gjort till sina hans
viktigaste syften. Detta
sammanhänger. såsom hr Holmberg också riktigt
framhävt, med den svenska
socialdemokratins ledsamma brist på egna verk i
socialistisk teori. Vad som däremot
icke är riktigt, är att med förf. skjuta
skulden därför på partiets akademici.
Socialismen, säger han (sid. 13), har
ju faktiskt erövrat våra universitet.
Jag skulle vara nöjd,om detta yttrande
innehölle en tiondel sanning — det
innehåller knappt mer än en hundradel.
I Uppsala ha vi just på sistone fått e n
akademisk lärare, som är socialist, oeh
antalet till partiet anslutna studenter
uppgick i höstas till några och tjugu,
(vartill sedan nog kommer några
teoretiska socialister). Betänker man
därtill att dessa få mestadels äro unga
och nästan genomgående fattiga, bör
man kunna förstå, varför de ej hittills
kunnat åstadkomma någon omfattande
alstring på den vetenskapliga
socialismens område.
Hr Holmbergs företal röjer för
övrigt en tydlig benägenhet att söka sak
med hr Branting, men är eljes
berömvärt fritt från syndikalistisk — förf.
tillhör ju närmast denna riktning —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
