Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan för det regeringssystem mot
nationens flertal, som från ’och med
1906 års regeringsskifte allt starkare
accentuerats. Kungamakten vädjade
då, i sitt partitagande för gamle
vännen herremakten, från andra k a
m-m arens majoritet till
riksdagens majoritet. Det var en
parlamentarism ställd på huvudet, där
stor-fyrkarnas intressen fingo mångdubbel
representation på medborgarnas
bekostnad, men som ställningen varit i
vårt land ha vi icke kunnat komma
förbi denna sofistiska undanflykt.
Den svenska demokratin har måst
upptaga den svåra kampen att tränga
fram till majoritet även inom
riksdagen som helhet.
Landstingsvalen denna vår ha nu
visat att detta arbete icke varit
förgäves. Sedan kampen om
proportio-nalismen drivit fram rösträttsreformen
att omgestalta till en viss grad även
första kammaren, har nu redan den
första tillämpningen av sakernas nya
ordning alldeles otvetydigt flyttat
tyngdpunkten i riksdagen från den
ännu regerande högern till de på
programmet av sparsamhet och folkliga
reformer trots alla slitningar ständigt
åter samverkande vänstergrupperna.
Att denna förflyttning av maktläget
ännu icke hunnit ta sig uttryck i
riks-dagsvoteringar gör den icke mindre
verklig och betydelsefull.
Demokratins stigande flod nalkas de
privilegierades ängder. och dammen, som
skulle hålla den tillbaka, är ej längre
något tillfyllest skydd.
Denna genomgripande omgestaltning
är inom kort oundviklig, det står från
i vår klart. Hade vi här i landet en
konungamakt, som vore något annat
än ett eko av intressen och åskådning
hos vår regerande överklass, skulle
den i en sådan situation fatta sin
klara plikt att snarast möjligt bringa
representationen och den genom
valen uttryckta folkmeningen till
samklang med varandra. Nu är
naturligtvis intet dylikt att påräkna — och så
gott kan det vara, med hänsyn till
framtiden. Men t. o. m. högerns
egna ledande män borde inse, att ett
fastklamrande vid makten på en
automatiskt år från år sjunkande
riksdags-majoritet, ett envist kvarsittande mot
ej blott andra kammarens flertal, utan
även mot en stark minoritet i den
första — så fort man benäget låter
landstingen tala — är en för partiets
framtid ruinerande politik.
Det är emellertid en ödets ironi att
lockoutens regering, vilken i höstas
kringjublades av nästan hela det
borgerliga Sverge som ”samhällets
räddare”, nu måste söka slå sina stora
slag mot ”samhällsfienden”, mot den
svenska organiserade arbetarklassen, i
fullt medvetande om att den själv,
även o m den skulle i denna kamp mer
eller mindre följas av lyckan, lika
fullt är en d ö m d regering, dömd av
valmansskarorna landet runt, då de
för första gången gått att tillämpa
dess egen rösträttsreform!
Hj. Branting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
