Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism och moral.
För TIDEN av fil. lic. ERNST WIOFORSS.
II.
Tankegången i föregående artikel
kan sammanfattas sålunda.
Marxismen är i första ha n d en
vetenskaplig åsikt om de i samhällslivet
verkande krafterna. Tillämpad på
vår egen tid ger den upphov till en
marxism i mera inskränkt bemärkelse,
en teori att den närvarande
utvecklingen skall som slutresultat ge ett
socialistiskt samhälle.
Till frambringande av detta
resultat kräves emellertid enligt samma
teori ,att människorna själva
medvetet arbeta för socialismen. Och
därtill kunna de ej förmås av sin
kunskap om socialismens möjlighet,
sannolikhet eller ens nödvändighet. Yår
vilja att sträva mot det socialistiska
målet har sina rötter på annat håll.
Den växer upp ur vår tro, att ett
socialistiskt samhälle i högre grad än det
nuvarande skall tillfredsställa våra
behov, andliga såväl som materiella.
Men ur marxismens
samhällsuppfattning framgår omedelbart, att en
sådan tro icke födes lika lätt inom alla
samhällsklasser. Endast inom
lönarbetarklassen har den sin naturliga
jordmån. Vi få därför i andra
hand en marxistisk taktik —
arbetarnas klasskamp för det. socialistiska
målet.
Till denna kamp drives nu arbetaren
först och främst av sitt eget
välför-stådda intresse. Men vill socialismen
vara säker 0111 seger, kan den icke nöja
sig härmed. Den måste ta i sin tjänst
sina anhängares hela andliga energi.
Och detta är endast möjligt genom att
i deras sinnen lösgöra även
drivfjädrar av ideell, moralisk natur.
Arbeta-ren ledes till insikt om, att han
kämpar for något ännu större än att lyfta
sig själv och sin klass ur ofrihet oeh
nöd. Han kan känna sig som
medlet för hela samhällets befrielse från
den nuvarande ordningens omoral,
från dess penninghunger och
brutalitet, dess falhet och kryperi, dess
upplösande av samhörighetskänslan
mellan människorna.
Men varför tror nu marxisten, att
denna moraliska idealism i stort sett
måste förbli arbetarklassens särskilda
egendom? Till sist äro vi väl ändå
alla människor med ungefär samma
moraliska föreställningar. antingen
ödet gjort oss till arbetare eller
arbetsgivare. fattiga eller rika? O111 vi över
huvud taget våga tro på tillvaron av
”högre” motiv hos människorna.
Varför vänta vi inte hjälp av
förnuftet och rättskänslan inom
alla samhällsklasser?
Det var inför denna fråga vi
stannade i föregående artikel. Den leder
oss väl fram till kärnpunkten i
Lindhagens kritik av den marxistiska
socialismen. ”1 underkännandet av
upplysningstidens landvinningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
