Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjätte buden oeh hur Abel mördades
av Kains hand fortsätter den
skrivande :
”Vi varna er. Döda icke! Lyd icke
edra okontrollerade
befallnings-män! Om ni icke beakta vår varning,
skola vi säga: ”Gån ifrån oss, mör-
dare och Kains vederlikar, och bliven
irrande vandringsmän på jordens
yta! ...”
Mot den invändning han förutser,
att soldaterna endast komma att få
befallning att skjuta för att slå ned
”upprorsmän”, erinrar
bonden-författaren om livegenskapens dagar. Han
skildrar något av den tidens fasor och
utvecklar att det just var sådana
”upproriska” utbrott från de lidande
bönderna som då tvungo tsaren och
godsägarna att upphäva
livegenskapen, ehuru de, då bondebefrielsen ägde
rum, behöllo all den bästa jorden i
egen besittning, för att vidmakthålla
träldomen åtminstone i ekonomiskt
avseende. ”Det är därför som
folket nu fordrar att hela jorden, —
d. v. s. den jord, som nu anses tillhöra
staten, den kejserliga familjen,
religiösa stiftelser, kyrkan eller enskilda
godsägare — skall tillhöra alla som
arbeta på den, och att var och en skall
få anvisning på en jordlott genom
lokala jordutdelningskommittéer, som
skulle bestå av bönder jämte en del
bildade ze ms t v os- (landstings-)
medlemmar. I anslutning härtill
fordra bönderna att alla skatter och
pålagor på socker, té, tändstickor och
andra av alla använda
nödvändighetsvaror skola avskalfas. Alla dessa
indirekta skatter måste avlösas av en
inkomstskatt. ’ ’
”Se detta är, kamrater, vad folket
strävar till. Detta är vad som kallas
upproriskhet. Men i själva verket
borde denna ”upproriskhet” i stället
kallas ”folkets befrielse” oeh ”en
folkresning mot våra fiender”. Vilka
äro i själva verket folkets fiender?
Det är våra godsägare oeh ministrar
och i spetsen för dem alla tsaren själv
med hela sin familj. Säkert har ni
reda på att folket i oktober 1905
genom en strejk erhöll rätt att välja en
riksduma, av vilken man väntade sig
stora ting. Men hur allvarliga än den
dumans krav voro och hur mycket den
än höjde sin röst, blev allt fåfängt.
Man förband sig icke till någonting.
Så blev duman upplöst, och hade icke
dess medlemmar godvilligt skingrats,
skulle de drivits bort med våld eller
skjutits ned på fläcken ... Och vilka
tro ni skulle fått utföra denna
illgärning? Visst inte ministrarna, utan ni,
soldater, våra söner!”
”Se här, kamrater, vårt sista ord,
ett budskap från edra närmaste: lyd
icke de gudlösa befallningar, som edra
befälhavare giva, utan slut er i stället
till den allmänna folkrörelsen och
fullborda vår revolution ... Då blir vår
fiende maktlös. Då blir segern vår,
och sedan den är vunnen kunna vi
sammankalla en konstituerande
nationalförsamling, som skall skapa nya
institutioner.
Detta är alltså vår plikt, detta är
vad vårt Ryssland behöver.”
Så tänker denne ryske bonde. Trots
hans påtagliga brist på skolning äro
ju hans politiska vyer varken trånga
eller oklara. Han tänker först och
främst.på vad ”vårt Ryssland”
behöver. Han ledes icke av tanken på att
vinna privilegier för någon särskild
klass, varken för adeln, medelklassen
eller ens för bönderna. Han vill handla
i alla deras intressen, som på något
sätt bidraga till nationens välfärd oeh
odling. Han påpekar särskilt
nödvändigheten att välja inte bara bönder,
utan även folk från ”intelligensen” i
de lokala kommittéer, som skulle ordna
agrarfrågorna. Han fordrar
fullständig frihet, fullständig
demokratisering-av landets politiska liv; ävensom att
alla, som aktivt arbeta på jorden, skola
vara verkliga ägare till densamma,
och denna egendomsbesittning vill han
bygga på billighet och lika tillfälle för
envar att uppnå densamma. Likaså
kräver han en radikal reformering av
skattesystemet. Slutligen är att
märka att han ju i en hänvändelse till
soldaterna för att söka avhålla dem från
att skjuta på folket inte hade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
