Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nark ocli huvudman för dynastin.
Vare sig han frambär ett tack för
vänligt mottagande i ett annat land eller
han från tronen vänder sig till
finnarna eller han tar emot undersåtar som
kommit för att begära rättvisa eller
eljest uttrycka de känslor, som
uppfylla dem — vad han först av allt och
i upprepade vändningar ger uttryck
åt är ett tack för ”känslorna av varm
hängivenhet för Mig” liksom för hans
företrädare och ättlingar.
Detta genomgående tema i nästan
alla kejsarens tal är ofta särdeles
utarbetat och detaljerat. När sålunda
tsaren talar till officerskåren vid
något rangregemente, uttrycker han sin
”fasta tro” att de skola tjäna hans
son lika troget som de tjänat honom,
och stundom föreställer han
tronföljaren personligen för trupperna. När
Nikolaus den 31 december 1905
mottog en deputation från ”Ryska
sällskapet” (ett slags de svarta
hundra-denas klubb), tackade han dem för
deras ”trohet mot Mig, mot Ryssland och
dess historiska traditioner”. Detta
sista är en anspelning på Nikolaus I:s
bekanta treenighet: autokrati,
ortodoxi och nationalism. Den 21 juni
samma år hade han uttryckt samma
tanke med ännu större precision:
”Intet land är sunt och starkt, som
icke håller i helgd det förflutnas
traditioner. Vi ha syndat i det
avseendet, och kanske straffar den
Allsmäk-tige Guden oss härför”. Detta är en
anspelning på livegenskapens
u p p h ä v a n d e. Den 23 dec.
förklarade tsaren: ”Maktens börda, som
lädes på mig i Kreml i Moskwa (vid
kröningen), skall jag själv bära, och
jag är viss om att det ryska folket
skall hjälpa mig.”
Jämför man dessa yttranden med
det tal han notoriskt höll i början av
sin regering (den 30 jan. 1895) om
vissa ”absurda fantasier” oeh vari
han lovade att värna om ”den
autokratiska principen”, så framgår att
tsarens tankar i detta avseende ieke
undergått någon som helst förändring.
Det är visserligen sannt att han
offentliggjort manifestet av den 30 okt.
1905 oeh förklarat i ett tal av den 14
dec. samma år att ”detta var en akt,
som icke kunde förändras”. Den 1
mars 1906 sade han åter: ”De
rättigheter som jag tillförsäkrat hela
befolkningen äro oföryt.terliga. ” Men
i samma andedrag tilläde lian: ”Vad
självhärskardömet angår, kommer det
att bestå som hittills.”
Detta visar det enda originella i den
ryske monarkens idéer i detta stycke.
Uppenbarligen menar han att den
akt och de rättigheter lian syftar på
äro fullt och uttömmande innehållna
i det papper, på vilket manifestet var
tryckt. Detta papper och dess text
skulle förbli ”oförändrade och
oför-ytterliga”. Vad åter angår
administrationens praxis,, så skulle den
förbli ”som — förut”. Olyckligtvis var
denna syn på tingen obegriplig för
en mängd människor, som voro naiva
nog att taga sina rättigheter på
allvar ... Självklart berövade efter
den betan senaten tiotusentals
medborgare deras valrätt och kejsaren
sopade bort ännu långt flera genom att
godtyckligt förändra valsystemet.
Slutligen ställdes hela riket under
krigslag, och krigsrätterna började
lära det ryska folket sund politik.
Utan tvivel måste man medge att
tsarens uppfattning 0111 staten och
makten är i sin art lika konsekvent
genomförd som den ovan nämnda
bondens. Men till innehåll och art äro de
varandras diametrala motsatser.
Medan bonden fattar staten som
uttryck för folkets organiserade vilja,
uppfattar tsar Nikolaus den som V i,
V å r a förfäder. V å r a ättlingar.
Tsaren använder särdeles ofta orden
”land” oeh ”fosterland”, men hans
tal visa, att det aldrig förekommer att
han skiljer idén om staten från idén
om dess suverän; omedvetet betraktar
han den förra endast som en skugga
eller del av den senare.
Denna grundskillnad i de båda
författarnas åskådning medför
naturligen en lika stor olikhet i deras ideal.
Bonden ser i lydnaden för
”okontrollerade myndigheter” något
otill-låtet. Kejsar. Nikolaus kan icke fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
