Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har centralkommittén uppvaktat k.
m :t med skrivelser och inlagor, som
direkt eller indirekt föranlett ett
sedan dess så gott som ständigt
pågående utredningsarbete.
Det är förklarligt att, efter den
långa väntan på en genomgripande
reform, sjukkassefolkets målsmän
skulle inrikta sin agitation efter
linjer, som syntes hastigast kunna
föra till ett positivt resultat. I denna
omständighet får väl sökas
förklaringen till att frågan om
obligatorisk sjukförsäkring synes ha
blivit skjuten alldeles i bakgrunden
vid denna agitation för framdrivande
av sjukkasselagens reformering.
Beklagligt är detta emellertid, ty även
om behovet av en frivillig
sjukförsäkring kvarstår, sedan obligatorisk
sådan blivit genomförd, är doek den
senare den ovillkorligt mest av
behovet påkallade. Detta särskilt för de i
ekonomiskt avseende sämst ställda
arbetarnas del, men även för erhållande
av en lämplig grund att bygga hela
den sociala försäkriugsfrågan på.
Visserligen finnes ingen tillförlitlig
statistik, som visar, inom vilka lager av
befolkningen den nuvarande frivilliga
sjukkasserörelsen verkar. Men en
tämligen allmän uppfattning är dock,
att den lämnar efter sig en icke liten
bottensats av sådana, som ha det sämst
ställt. Hade vi ieke här i landet en
mycket utbredd faktisk
tvångssjukför-säkring i de s. k. arbetsgivarkassorna,
skulle helt säkert detta
missförhållande än kraftigare framträda.
Teorin för sjukförsäkringen säger
oss för övrigt att där enbart frivillig
sjukförsäkring verkar, denna måste
lämna stora befolkningslager
utanför. En sådan frivillig försäkring
måste ju lära även de på lägsta ekonomi-
ska trappsteget stående, att för
kommande dagar spara en del av
inkomster, som, även ograverade, äro
alldeles otillräckliga att täcka
brödbekymret för dagen. Men en så högt
utvecklad ekonomisk förtänksamhet kan
ej, även med stark agitation,
uppbringas annat än hos ett fåtal bland
ifrågavarande arbetare. Just för den i
ekonomiskt avseende lägst stående
gruppen av arbetare har uttrycket:
”en dag utan arbete är detsamma som
en dag utan bröd”, sin egentliga
till-lämpning. Därför äro också just
dessa i största behov av försäkring,
som, när sjukdom eller arbetslöshet
inträffa, håller den omedelbart på
porten klappande nöden borta.
Möjligen invänder någon att det
verkar som ett hån att med tvång
pressa dessa lägst stående att spara, om
det så vore ett enda öre, för
kommande ännu sämre dagar. Invändningen
har sitt berättigande, men mister sin
skärpa genom en sådan anordning som
obligatorisk försäkring. Dels innebär
ju nämligen denna, att staten och
arbetsgivaren skall tillskjuta viss del av
den för försäkringen nödvändiga
premien, dels torde väl få förutsättas, att
ett tvång till besparing på inkomster,
vilka i och för sig hålla individerna
nere vid svältgränsen, trots allt
måste verka stimulerande till en
motsvarande förhöjning av lönen. Även 0111
man utgår från, att kapitalet håller
lönen nere vid den lägsta gränsen för en
dräglig levnadställning, är detta
antagande ej oriktigt, ty då vore ju
arbetaren redan före försäkringen nere vid
en gräns, under vilken han ej gärna
kan komma, och vinsten med
försäkring bleve således
uppehållelsemöjlig-het även under sjukdom, i lämpligare
form än det förhatliga fattigunderstö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
