Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
GUSTAF F. STEFFEN: Sociologi.
En allmän samhällslära. Andra delen.
IV. Social vidskepelse. Pris 2:50.
Hugo Geber.
Efter att i första delen av sin S
o-ciologi ha klargjort samhällslärans
grundproblem ocli dess allmänna
metod har prof. Steffen nu övergått till
att, såsom en förberedelse för den
riktiga uppfattningen av samhällslivet,
skildra de viktigaste
vanföreställningarna om detsamma. Andra delen
behandlar alltså den sociala
vidskepelsen, i nästa, ännu ej utkomna del
följer som utfyllning en redogörelse för
den sociala fördomen.
I första kapitlet uppdrager Steffen
skiljelinjen mellan vidskepelse och
fördom. Han bestämmer den förra
såsom en fallenhet att tro för mycket,
den senare såsom benägenheten att
tro för litet. Det är ju en lyckligt
funnen och antagligen fullt hållbar
gränsbestämning. När däremot
författaren ytterligare karaktäriserar
vidskepelsen såsom ett tanklöst ”begär
att med tron oihfatta nya —
företeelser”, så är detta ej riktigt i den
meningen att vidskepelsen skulle
innebära en överdriven andlig radikalism,
i motsats mot fördomen som med
alltför stor seghet fasthåller det gamla.
Steffen visar ju själv med flera
exempel, hur segt vidskepelsen kan leva
•kvar årtusenden igenom. Författaren
har säkert icke heller menat saken så,
utan med ”nya” företeelser avsett
ovanliga, från den vardagliga
erfarenheten avvikande sådana, och mot en
dylik uppfattning finnes i sak
ingenting att anmärka.
I de följande kapitlen lämnas en
rad exempel på social vidskepelse, i
allmänhet hämtade från
mänsklighetens lägre kulturstadier. Författaren
stöder sig härvid på den nyare
antropologiska vetenskapen, d. v. s. den
vetenskap som söker utforska de allmän-
na dragen i mänsklighetens
utvecklingshistoria, Denna vetenskap kar
alltjämt sina främste representanter i
England. Den allra främste, J. G.
Frazer, är även Steffens förnämsta
källa. ITans bok utgör delvis ett
referat av dennes och den framstående
finske sociologen prof. E d v. W
e-stermarcks verk. Dessutom har
han naturligtvis funnit sig böra
rådfråga tyske forskare, ty att tyskarna
även på antropologins område
åstadkommit ej blott en oerhörd massa
böcker utan ock högst värderika
forskningsresultat, behöver knappt sägas.
Den moderna antropologin har
hittills mest sysslat med utforskandet av
naturfolkens liv. Man finner
nämligen där lättast de äldsta formerna av
mänsklighetens kultur, alltså även
utgångspunkten för den kommande
utvecklingen och förklaringen till en
mängcl ännu hos kulturfolken i
historisk tid fortlevande, men då
föråldrade och oförstådda bruk och
föreställningar. Även Steffen hämtar
därför sina flesta exempel från
naturfolken, färre däremot från kulturfolkens
historia, ty därom handla lians källor
i mindre grad. I föreliggande fall
kan emellertid ett sådant
tillvägagångssätt rätt väl försvaras, ty den
sociala vidskepelsen måste ju klarast
framträda bland de lägst stående
folken. Från vår egen tid har Steffen
själv hämtat några exempel på den
vidskepelse som ännu kvarlever. Han
inser mycket väl hur svårt det är att
avgöra vad som i vår tid är
vidskepligt eller ej, ty därom äro självklart
meningarna högst delade. Han har
dock med rätta ansett att försöket bör
göras. Vår tids spörsmål måste ju i
alla fall behandlas och då vore det väl
dåraktigt att just förbjuda
vetenskapsmannen, d. v. s. den intellektuellt bäst
skolade av alla, att syssla därmed.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
