Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den social-ekonomi-ska vidskepelsen,
till vilken Steffen därefter övergår,
rör sig särskilt om s. k. ”tabu”. Ett
föremål är tabu, när det är uppfyllt
av övernaturlig kraft, så att den som
försöker borttaga eller — ofta —
ens vidröra det, drabbas av denna
kraft på ett högst kännbart sätt och
ofta mister livet. Vilket utmärkt
medel en sådan föreställning skall vara
i den enskilda
äganderättens tjänst, förstås av sig självt.
Återigen är det bäst att låta Steffen
själv tala:
Den socialekonomiska vidskepelse bland
primitiva folk, på vilken vi ovan givit
exempel, har ingalunda enbart den ”oskyldiga”
verkan, att giva privategendomen en större
auktoritet, än ’den skulle kunnat -besitta utan
vidskepelse, samt att sålunda ’befordra ett
större mått av ordning oeh trygghet i det
ekonomiska samhällslivet, än
samhällsmedlemmarnas rent imoraliska eller politiska
krafter vore i stånd att upprätthålla. Vid
sidan av denna mycket viktiga funktion, har
den sociialekonomiska vidskepelsen en
annan, ur samhällsutvecklingens synpunkt ieke
mindre betydelsefull verlkan —• nämligen att
stegra den sociala olikställigheten
mellan individer med vissa medfödda
avvikelser iuti själs- och ’kroppskrafterna samt att
göra sådan social olikställighet ärvtlig för
deras ankomma eller att över huviud göra den
till en relativt oföränderlig anordning i
samhällslivet.
Som bekant är lusten att ställa
privategendomen under gudomligt skydd
ingalunda okänd även i nyare tid och
hos högt framskridna kulturfolk. Ett
ovanligt krasst exempel på denna lust
erbjuder kristendomens försvar för
negerslaveriet. Härom berättar
(efter Westermarck) Steffen:
Protestantiska präster och
överhetspersoner i ide puritanska Nordstaterna läto med
gott samvete sina slavar le^a utan
äktenskap, uti sexuell promiskuitet och utan rätt
att få ’behålla .sina barn eller öva någon
myndighet över dem. Den lagliga
regleringen av slavägarens förhållande till slaven
var till stor del av sådan negativ art, som
förbud vid strängt straff att lära slaven att
läsa och Sikriva samt förbud mot slavars
frigivande eller uppställandet av de största
legala och ekonomiska hinder mot en slavs
förvandling till en fri medborgare. Den
grymmaste behandling, hur tydligt den än
hotade slavens liv, gav i de flesta brittiska
kolonier och i slavstaterna inom Unionen
icke rätt åt slaven att ens byta ut sin
närvarande -herre mot en annan.
Slutligen, då rörelsen för slavarnas
frigörelse ’kom i gång, bevittna vi, att de
protestantiska och katolska prästerna med stor
enighet oeh växande energi ursäkta och
försvara slaveriet såsom socialekonomisk
institution. Bibeln, framhöll man, innehåller ju
icke -ett ord mot slaveriet — varken nya
eller gamla testamentet. Ja, man såg sig
slutligen i stånd att med .klara papper bevisa,
att Gu-d -icke blott tillstadde slaveriet, utan
t, o. m. förbundit sig att i all evighet
upprätthålla det) Enligt några teologers
mening var slaveriet -uttryck för, att Gud
fördömt det åt slaveri hemfallna folket.
Agitationen för slavarnas befrielse var därför
ogudaikti-g, ett brott mot det heliga.
Stundom predikades den läran, att negern var
utan själ — -i grunden blott ett djur.
Visserligen hade kanske Steffen bort
tillägga att även kampen för slaveriets
upphävande utgick från varmt kristna
kretsar. Man torde i alla fall få svårt
att väsentligt rubba innehållet i denna
allmänna karaktäristik:
Kristendomen liar alltid befunnit sig
långt borta från verklighet och sanning, då
det gällt att taga ställning till frågan om
de ekonomiska och sociala
levnadsförhållandenas ’betydelse för människans högsta
andliga väl eller ve. Vidskepliga
föreställningar om ”försynens” -outgrundliga sociala
anordningar ’ha frodats, där verklighetssinne
oeh sanningskärlek varit mest av nöden. Den
officiella, statliga och fria ’kristendomen har
lättare att tro på undervenket, att jordiska
själamördare och deras offer skola ärva
himmelriket, än att ett folk skall ha rätt att
gemensamt ärva jorden, på vilken det i
århundraden eller årtusenden ’kämpat sin
livskamp.
Det bör framhållas att Steffen även
varnar mot ”de nya former ay social
övertro som kommit i världen
tillsammans med de moderna socialistiska
teorierna och den moderna, fackliga och
politiska arbetarrörelsen ’ Det är
särskilt den sociala idealismens talan han
här för gentemot tron på den
ekonomiska utvecklingens nödvändighet. Jag
har ej anledning att närmare ingå på
denna fråga, då Steffen i detta fall
uttrycker sig knapphändigare än eljes
och ämnet redan förut blivit föremål
för en god utredning i Tiden.*
* •
*
* Se fil. lic. Ernst Wigfors s’
artiklar om ”Socialism och moral” i
fjärde och femte häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
