Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina forskningar orsakslagen, d. v. s.
den går ut ifrån att allt som sker
måste ha en orsak. Men nu frågas: hur
vet naturforskaren att orsakslagen är
riktig? Allt vad han vet, vet han ju
— enligt den empiristiska åsikten —
genom erfarenhet, genom
iakttagelse. Men vi kunna omöjligen i
alla möjliga fall iakttaga att
allting har en orsak. Framför allt
kunna vi naturligtvis ej iakttaga
något 0111 de fall, som ännu ej
inträffat. Andå äro vi fullt övertygade,
att orsakslagen skall gälla i
framtiden^ ty, säga vi, det finns ingen orsak
varför det skulle vara annorlunda.
Men när vi sålunda tala om ”orsak”,
använda vi ju orsakslagen. Det ha vi
i detta fall ieke rätt till. Icke får
man, när man vill bevisa något, såsom
bevis använda det som skulle bevisas.
Att säga: ”orsakslagen måste finnas,
ty det finns ingen orsak att tro något
annat” är lika kvickt som att säga:
”detta hus är fyrkantigt, ty det är —
fyrkantigt”.
Vi se alltså att om vi skola söka
bevisa orsakslagens sanning genom
iakttagelse, komma vi in i en cirkel.
Faktiskt tro vi ej på orsakslagen, därför
att vi iakttagit den, utan vi voro
orubbligt, fast omedvetet, övertygade
0111 denna lags sanning, redan då vi
började göra iakttagelser.
Alltså synes det som 0111 vår kunskap
om orsakslagen, och ej blott om den
utan om allt annat — vilket här ej
närmare kan utredas — beror på något
som ej finns utom oss eller blott i
våra sinnen utan i vår tanke, i vårt
medvetande. Men finns det verkligen
ens där? — det är kanske, när allt
kommer omkring, ej så säkert.
Docenten Hägerströms
framställning är i det följande ej lätt att i
korthet återge så klart, att även en
ostuderad person kan följa med. Jag hoppas
ej alltför mycket ha förvridit hans
mening, när jag framställer den så:
Vi tro på orsakslagen — och på de
andra lagar, av vilka vi alltid begagna
oss, när vi tänka och iakttaga —
därför att vi om den ha en inre visshet.
Men för det första behöver en sak ej
därigenom att vår tanke säger den
existera. Men tanken om en sak är
naturligtvis ej detsamma som saken själv.
Hur veta vi vidare att vi ha denna
tanke 0111 vissheten? Jo, endast
därigenom att vi ha en tanke 0111 denna
tanke. 0. s. v. i oändlighet. Vi ha
tydligen även här kommit in i en
cirkel, som vi aldrig synas kunna komma
ur. Förut ha vi sett, att vi ej kunna
vinna kunskap endast med hjälp av
våra sinnen, genom iakttagelse. Nu
se vi, att vi ej heller kunna vinna
kunskap med hjälp av vår tankeförmåga,
vårt medvetande. Vi veta alltså, tycks
det, i grunden blankt ingenting.
Men när nöden är störst, är hjälpen
närmast. Vi ha kritiserat ihjäl all
kunskap — men veta vi då verkligen
att kritiken är riktig? O111 vi besvara
denna sats med ja, så ha vi i och med
detsamma sagt, att vi dock ha kunskap
0111 åtminstone en sak: nämligen.
riktigheten av vår kritik. Just genom
att kritisera ihjäl kunskapen ha vi
alltså bevisat, att kunskap finne& .
Men samtidigt har det visat sig
omöjligt att hos det mänskliga
medvetandet finna något stöd för kunskapens
tillvaro.
Det är på denna punkt i sin
tankegång som Hägerström gör en lika
djärv som fängslande slutsats —
kanske det självständigaste och viktigaste
greppet i liela hans bevisföring. O111
kunskapen, säger han, verkligen finns,
vad gör det egentligen, om vi ej
kunna härleda dess tillvaro ur människans
medvetande ?
Kunskapen finnes till, men den
grundar sig på något som finnes icke
inom människosjälen men utom
densamma. Vi återgå till vad som sades
i början i skriften. För att kunna veta
något 0111 den yttre världen måste vi
stödja oss på vissa begrepps vissa
lagar, såsom t. ex. orsakslagen, lagen att
allting som sker måste ha sin orsak.
Vi ha nu funnit, att detta och andra
begrepp ej kunna vara hämtade ur
vårt medvetande, ur vår själ.
Följ-vara sann. därför att vi äro vissa
därom. För det andra — hur veta vi, att vi
hava denna inre visshet? Jo, endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
