Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktligen måste de existera utom
människan, maste de finnas i de yttre
tingen.
Den anmärkning Hägerström riktar
mot den empiristiska filosofien får alltså
till slut denna form: den yttre
verkligheten består ej blott av kroppsliga
föremål som vi uppfatta med våra
sinnen, utan även av något osinnligt, av
begrepp, idéer, som vi uppfatta med
vårt förstånd.
Nu frågas: innebär ej detta angrepp
på den naturvetenskapliga filosofin
något farligt även för den
vetenskapliga socialismen? Socialismens filosofi
är jw byggd på erfarenheten, på den
materiella erfarenheten. Måste vi då
ej frukta en filosofi så idealistisk, att
den rent av tror idéerna finnas till i
verkligheten och ej blott i människans
uppfattning ?
Man kunde däremot först och främst
anmärka, att socialismen ofta
framträtt tillsammans med en idealistisk —
ehuru visserligen alltid en frisinnat
idealistisk — filosofi. Det bästa
exemplet härpå är den socialistiska
tankebyggnad, som höjer sin ädla
resning just vid ingångsporten till
socialismens historia: Platons Stat, ett
alster av den renaste idealism. Man
kunde ock peka på att idealisten
He-gel var lärofader åt materialisten
Marx (och kanske även hos
Häger-ström väckt intresset för denne?). Men
dylika invändningar torde här vara
överflödiga. Hägerströms åskådning
är nämligen, så vitt jag kan förstå, ej
präglad av en idealism som skulle
kunna rubba den grundval, varpå den
vetenskapliga socialismen — som ju i
sin tur icke sammanfaller med den
praktiska socialdemokratin — i
allmänhet stöder sig.
Såsom en sådan idealism torde man
kunna beteckna en åskådning, som
söker draga så trånga gränser som
möjligt för tillvarons lagbundenhet,
och som tror på en övernaturlig makt,
vars ingripande i världsförloppet
aldrig kan beräknas; som tillmäter den
personliga anden en så viktig plats
som möjligt i tillvaron och anser he.la
den yttre naturen eller åtminstone
naturlagarna blott finnas i människans
uppfattning. Med en dylik filosofi har
Hägerströms åskådning,så vitt jag
kunnat se, intet att skaffa. När han
tillskriver begreppen, tankelagarna,
självständig tillvaro, har han väl därmed
just hävdat tillvarons lagbundenhet.
När lian vidare hävdar, att begreppen
finnas hos tingen, ej av
människoan-den på något sätt läggas dit, har han
väl därmed framhävt att tingens lagar
existera oberoende av människan och
alltså avskurit alla idealistiska försök
att förklara naturlagarna såsom blott
förefintliga i människoandens
uppfattning och alltså i viss mån skapade av
denna.
Botanisten och filosofen
är ej blott nyttig som skingrare av .en
del gängse, naturvetenskapligt färgade
fördomar. Den ger också åtminstone
lekmannen en lika överraskande ny
som oemotståndligt övertygande blick
på kunskapsproblemet. Man bör ju akta
sig att bli alltför övertygad på ett
område, där man är föga bevandrad. Men
att boken är ett mästerverK av
skarpsinne, därom torde även. en lekman lia
rätt att känna sig förvissad.
Även till framställningen är boken
ett mästerverk. Den förutsätter ju en
viss filosofisk bildning för att förstås,
men inga filosofiska fackkunskaper.
Den är skriven icke blott logiskt
följdriktigt utan rentav spännande; på ett
lika osökt som konstfullt sätt låter
författaren det oinhandlade
spörsmålet stegvis avslöja sin innebörd, röja
sina svårigheter, skärpas och lösas.
Satsbyggnaden är klar och harmonisk,
ordvalet, frånsett de oundvikliga
termerna. kraftigt och rent, lika fritt från
estetprål som från lärdomsbarbari. Hr
Hägerström har för sin framställning
valt den klassiska dialogformen och
genomfört den väl. Även samtalets
yttre bakgrund är mecl ett enda
undantag (beundran över den storartade
utsikten, s. 22) given med en smak,
som nog ej ens Platon skulle helt
ogillat.
Erik Hedén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>