Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiska konsekvens för
den socialdemokratiska rörelsen oeh
politiken.
Det är fråga om själva
utgångspunkten för och grundtanken i den
socialdemokratiska taktiken.
Den äldre marxistiska
socialdemokratins görande och låtande har haft
till omedelbart och enda egentliga mål
samhällsordningens omvandling till
radikal socialism såväl som till
radikal demokratism.
Jag lämnar för tillfället frågan om
samhällets radikalt
demokratiska organisering åsido, då jag tror
mig här vara i huvudsak enig med
den socialdemokratiska
arbetarrörelsen — så till vida som denna över
huvud hunnit att tränga in i detta
problem. Men jag kan, ehuru jag
återkommer till ämnet, icke underlåta att
i förbigående framhålla såsom min
uppfattning, att socialdemokraterna
hittills allt för litet sysslat med
vissa av demokratismens avgörande
problemer: så t. ex. frågan, hur
”folket” skall få klarhet om, vad det kan
och bör önska sig i socialt,
ekonomiskt och kulturellt avseende; samt
frågan, hur ”folket” skall gå till väga
för att åt de starkaste begåvningarna
lämna tillräcklig frihet för dessas
sociala, ekonomiska och kulturella
verksamhet, utan att därigenom ”folkets”
egen frihet äventyras.
Det gäller således här att ägna
några ögonblicks eftertanke åt
socialdemokratins ställning till den
radikala socialismen.
En tydlig utveckling från en mer
till en mindre radikal uppfattning
har ju ägt rum. Men den socialistiska
radikalismen — d. v. s. idéen att det
ekonomiska samhällslivet kan och
måste i en relativt nära framtid bliva
nästan helt oeh hållet
organiserat på socialistiskt sätt — har dock i
huvudsak blivit kvar.
Den äldre marxismen innebar tron,
att det kapitalistiska samhällets egen
inre, oundvikliga utveckling ledde
fram till en relativt nära förestående
socialekonomisk generalkris, som
skulle spränga samhällets döda
kapitalistiska skal för att låta den redan
färdigbildade, rent socialistiska
kärnan komma i dagen. Omslaget från
full kapitalism till full socialism
tänktes sålunda både såsom nära
förestående och såsom plötsligt och fullständigt
eller radikalt — ehuru, som sagt,
förberett genom en språnglös, organisk
utveckling inom kapitalismens egen
ram.
Denna, till stor del från Karl Marx’
”Kommunistiska Manifest” av 1848
härledda socialistiska
utvecklingsradi-kalism, har socialdemokratin börjat
övergiva, emedan den faktiska
socialekonomiska utvecklingen under det
sista halvseklet icke i allo uppvisat de
huvuddrag, som Marx förutsade och
varpå han grundade sin katastrofteori.
Särskilt att framhålla är här ju Marx’
s. k. ”utarmningsteori”, enligt vilken
det ekonomiska betrycket och eländet
bland de egendomslösa lönarbetarna
ständigt måste tilltaga, under det att
de ekonomiska mellanklasserna
försvinna och rikedomarna hopas uti allt
färre händer. De kapitalistiska
”ex-propriatörerna” — vilkas slutliga
”expropriering” till förmån för hela
samhället, genom en proletarisk
resning, skulle leda oss in i det färdiga
socialistiska samhället — de hava
visserligen blivit allt rikare, men hava
icke avtagit i relativt antal. Och lön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
