Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkningens behov. Vi producera
otillräckliga mängder födoämnen,
kläder, bostäder o. s. v., d ä r f ö r a 11
massornas fattigdom är en
social
fundamentalinstitution hos oss.
I sig själv kan icke
produktionens förbättring borttaga
massornas fattigdom. Upphävandet av
massornas fattigdom kräver andra
ingripanden i samhällets ekonomiska
tillstånd oeh organisation. Först i
den mån dessa omedelbart
fat-tigdomsbekämpande socialreformer genomföras, blir det
möjligt för den ekonomiska
produktionen att förbättras oeh vidgas på så
sätt som ett allmänt folkvälstånd
kräver.
I denna uppfattning skiljer jag mig
från alla blott ”liberala”
nationalekonomer och alla ensidiga vetenskapliga,
”gamla” och ”nya” anhängare av
Malthus’ befolkningslära.
Om Sverges befolkningssiffra
reducerades, säg till 5,000 individer, skulle
vi, om det behagade de
egen-domsbesittande, kunna ha
precis samma fattigdomselände för det
stora flertalet som nu och alldeles
samma kontrast mellan rikedomsmakt
och lönslaveri. Villkoret är endast,
att den reducerade befolkningen
bi-behölle precis samma typ av
egendoms-institutioner och socialekonomiska
vanor, som vi för närvarande iakttaga.
Om femtio familjer ägde all
Sverges jord och allt Sverges kapital och
hela Sverges befolkning dessutom
bestode av blott 4.500 individer, finns
det all sannolikhet för, att åtminstone
4,000 individer skulle bilda en verklig
fattigdomsklass. Naturligtvis förut-
satt, att de femtio ägarefamiljerna
verkligen hade vilja och makt
att upprätthålla samma
ekonomiska rättsordning, som
för närvarande faktiskt upprätthålles
i Sverge — utan att de 4,000 fattiga
allesammans utvandrade. ■ Om
3,500 utvandrade, finns det intet som
hindrar, att de 500 kvarblivande
förblevo fattiga lönslavar.
Om de femtio egendomsbesittande
familjerna hade samma slags kärlek
till det blotta besittandet och samma
slags slöa likgiltighet för ekonomiska,
sociala oeh kulturella framsteg, som en
stor del av Sverges bondeklass
för närvarande faktiskt uppvisar,
skulle de föredraga att själva
vara fattiga, försumpade
kroppsarbetare på en ringa del av sina stora
jordbesittningar — hellre än att unna
de egendomslösa en väsentlig lindring
i deras ekonomiska ofrihet och betryck
och underordnade sociala ställning.
Det duger sålunda icke att invända,
att de egendomsbesittandes
ekonomiska vinstmotiv under alla
förhållanden besegrar deras oekonomiska sociala
tröghet och oekonomiska maktlystnad.
För det första är människan i
allmänhet allt utom någon perfekt
ekonomisk maskin, ehuru vinstintresset
alltid periodvis kan bli hennes
huvudintresse; utan hon är allt för ofta ett
maktlvstet, vidskepligt, fördomsfullt
socialt trögdjur. För det andra visa
de nutida miljonärernas och stor
driftsledarnas beteende under stora
konflikter med lönarbetarna, att även för
nutidens verkliga ekonomiska generaler
maktfrågan mer och mer tenderar att
gå framför vinstintresset.
Argumentet låter i all enkelhet så här:
”behålla vi blott vår ekonomiska
och sociala maktställning gentemot ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
