Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda rätta att vi först oeh främst
inrikta alla våra ansträngningar på en
radikal förbättring av barnens
ekonomiska, sociala och kulturella
levnadsförhållanden.
Vi måste socialisera barnens rätt till
det fullaste mått av
medborgareduglighet, som deras medfödda anlag
medgiva. Det är i grunden icke bättre
social ordning, att låta fattigdomen
förhärja vissa samhällsklassers
barnskaror än att låta smittkopporna eller
tuberkulosen göra det. I själva verket
har samhället det starkaste positiva
intresse i varje barns rätta vård och
utveckling.
Den sociala institution som heter
”fattiga barn” — d. v. s. vanvårdade,
undernärda, ofullständigt uppfostrade
och slampigt eller lågt yrkesbildade
barn och ungdomar — kunna vi
omedelbart och inom relativt få år skaffa
ur världen. Vi måste genom lag göra
det till samhällets plikt att sörja för,
att icke ett enda barn vårdas,
uppfostras och yrkesbildas under en
viss minimalstandard, som
tid efter annan måste höja s.
De ekonomiska medlen härför måste
till stor del uppbringas på
beskatt-ningsvägen — naturligtvis framför allt
genom att beskatta de rika och burgna
klasserna. Invändningen att dessas
förmåga att ackumulera kapital
härigenom skulle allt för mycket minskas och
nationalproduktionens framsteg
därigenom hämmas, måste bemötas med
hänvisning till, att det här, bland annat,
är fråga just om att producera ett
produktionsmedel för folkhushållningen
— nämligen att producera en möjligast
effektiv mänsklig arbetskraft
för folkhushållningens tjänst. Den
personliga arbetsdugligheten inom
nationen är, utan tvivel, rent ekonomiskt
ännu värdefullare än de materiella
produktionsmedel, som vi vanligen
kalla för ”kapital”. De allmänna
medel, som användas på vård,
uppfostran och yrkesbildning av de
fattigas barn, vore ur nationalekonomiska
synpunkter intet annat än ett
synnerligen väl ”investerat kapital”.
För övrigt bör erinras därom, att i
Sverge samhället av gammalt till
stor del bekostar
elementarbildningen oeh den högre fackutbildningen
för de burgna klassernas barn —
genom våra högre allmänna läroverk,
våra universiteter, våra tekniska
högskolor och krigsskolor o. s. v.
Samhället betalar nu tio och tjugo gånger
mer för uppfostrandet av en bland
överklassens än för uppfostrandet av
en bland underklassens gossar och
ynglingar. Principen om
socialiseringen av de ungas uppfostran
är sålunda redan erkänd av samhället
— ehuru ensidigt till förmån för de
burgna klasserna.
Upprätthållandet av ett legalt
minimum av barnavård och uppfostran
skulle kräva att de fattiga hemmen
kompletterades genom offentliga
barn-vårdsinstitutioner samt att folkskolan
förstatligades och utbygdes till
nationens fundamentala
barnuppfostringsanstalt utan
klassskillnad. Överklassens närvarande,
förklarliga motvilja för att sätta sina
barn på samma skolbänkar som
underklassens vanvårdade, förråade barn
måste samhället bekämpa på det enda
rättvisa och effektiva sättet — genom
att grundligt sörja för att det icke
kan eller får väsa upp några
vanvårdade, av de äldres råhet försimplade,
genom otillräcklig fostran
underutvecklade barn.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
